Kategori: Finjas tidiga historia

Hittade en text på nätet om Mjölkalånga. Klicka på bilden.

Tillbaka

Han inledde med en lättsam och informativ berättelse om de medeltida kyrkornas byggnad och inredning med utgångspunkt från Finja kyrka.

Vidare berättade han om sitt göingska arv då hans släkt på fadernesidan hade säte i Vedema- och Hörjatrakten.

Med inlevelse berättade Sven vidare om den fruktansvärda tragedi som drabbade Göingeområdet under 1600-talet då allt och alla som kom i svenska och sedermera även danska kungars väg brändes och dödades.

De som av svenskar betraktades som hjältekonungar Karl X, Karl den XI och Gustav II Adolf är väl fortfarande för många skåningar långt ifrån hjältar.

Sven hade inte heller allt för mycket till övers för Danmarks Christian V som skickade ett gäng slakt- och bränningsbenägna tyska generaler till Skåne. Det fick till följd att skåningarna, tillsammans med svenska krigsherrarna, tog strid mot sina forna danska vänner.

Christian IV fick emellertid hyfsat fina vitsord av dagens föreläsare. Man bygger ju inte ett runt torn med möjlighet att med häst och vagn ta sig upp till toppen om man inte är humoristiskt lagd.

Vi bjöds på en mycket trevlig och uppskattad eftermiddag som verkligen gav mersmak för mer forskning.
Arne Larsson

För dem med PC går det på Pilemedias hemsida ladda ner ett program om Skånska kriget under året 1676 via länken 

Tillbaka

I år är det 340 år sedan den svenske översten Hummerhielm red in i Finja med ett hundra svenska soldater med av sikt att bestraffa Finjaborna för illojalitet mot »sin« svenska överhöghet, kung Karl den XI av »guds nåde«. Efter soldaternas våldsexcesser i Finja drog de vidare till Mattröd och Mjölkalånga, med samma avsikt, att straffa byns befolkning.

Hur många som föll offer för straffexpeditionen är oklart. Uppgifterna går isär, men att det brutala angreppet var beordrad av kung Karl den XI är klart. Hans skriftliga order till översten, från den 26 september, två dagar före straffexpeditionen, finns bevarad i riksarkivet.

Författaren Gay Glans har skrivit en bok om dessa händelserika och för den skånska befolkningen, fruktansvärt svåra tid med svält, våldtäkter, fruktansvärd tortyr och plågsamma avrättningar. Unga skånska bondpojkar, oftast de fattigaste, tvångsrekryterades till krig på andra sidan havet, som de absolut inte hade något intresse av. Terrorn som tillämpades syftade till att göra det trilskande skogsfolket i norr fogligt.

Gay Glans ger i sin bok en skönlitterär skildring av dessa svåra år som sträcker sig från 1676 till den danska reträtten från Kristianstad sommaren 1678. Huvudpersonerna i boken är två systrar från Finja, Margrete och Bettina och deras trolovade, två söner till smeden och hans fru i Matteröd. Bettinas trolovade, Gunne, tvingas till följd av en dramatisk händelseutveckling att ta värvning som friskytt där han snabbt når kaptens grad.

Ägaren till Tyringe mölla, troligtvis Nils Nilsson den äldre och hans fru, har en avgörande roll i systrarnas och deras familjs överlevnad i Finja. Gay Glans ger också Nils Nilsson en roll i motståndet mot den svenska krigsmakten.

Prästernas svåra situation, klämda mellan den svenska överheten sedan Roskildefreden 1658 och skogsbefolkningens uppror mot samma överhet, skildas ingående och dramatiskt i boken. Finjas präst under dessa år, Christer Carstensen Fundanos personifierar genom sitt öde prästernas svåra och utsatta situation. Efter sin död, efter att han suttit fängslad hos danskarna i Castellet i Landskrona, begravdes Fundanus här i Finja kyrka.

Bakgrunden till Hummerhielms våldsexcesser i Finja, Matteröd och Mjölkalånga var en händelse i början av februari samma år 1677. Då en friskyttegrupp överföll en svensk tiomannatrupp på Finjasjöns is. Vad som exakt hände är inte med säkerhet klarlagt av historikerna. Många hörsägner har cirkulerat genom åren och som inte är helt kompatibla med varandra. Gay Glans har tagit del av myterna och ger ett mycket spännande och tänkbart scenario över vad som faktiskt hände på Finjasjön is den förste februari 1677.

Tidsmässigt avslutas Gay Glans bok med danskarnas reträtt från Kristianstad i augusti 1678, efter en lång svensk belägring av staden. Viktiga orter i handlingen, utöver de redan nämnda, är Hovdala, Sjörröd, Tormestorp, Röinge. Vittsjö, Vedhygge, Tykarp, Stoby, Hässlegården, Möllegården. Markaryd. Boken beräknas komma ut under första halvan av 2018.
Leif B Frid

Gay Glans har tidigare gett ut Nils Holgersson landade aldrig på Finjasjön, 2005
Så satan heller, i skuggan av en blivande världsstjärna, 2010
Han har verkat som frilansjournalist i många år innan han började skriva böcker.

Tillbaka

Artikel i Norra Skåne Publicerad 20/2 2010

Tio somrars grävande av borganläggningarna på Hovdala har resulterat i mängder av fynd och arkeologiskt material. Frågorna hopades i Anders Ödmans huvud. Vem byggde den första gården på Hovdala under vikingatiden? Varför har den byggts ut och slutligen flyttats till dagens plats på 1500-talet? Var kommer alla rikedomar ifrån?

– Fynd som venetianskt glas, stengods från Rehn och kvarnstenar från Norge visar att här har vi den mest exklusiva medeltida miljön som har påträffats i Göinge. Dessutom förbryllar Hovdalas placering. Borgen anlades på två sidor om landsvägen mellan Tormestorp och Mjölkalånga.

– Ett läge som gör borgen unik. Vanligtvis låg borgar av den här storleken undanskymt och diskret. I mina ögon tyder det här ståtandet på att en ärkebiskop eller en kung är inblandad, säger Anders Ödman som under hösten gjort en omlandsanalys av socknarna kring Finjasjön. Analysen sträcker sig från järnålder och fram till 1500-talet i tid. I rum talar vi om en radie på cirka 20 kilometer runt sjön.

Ödman började jakten med hjälp av kartor, arkiv och tidigare forskning för att kartlägga området.

– Flera järnåldersforskare har hävdat att det måste finnas någon form av vikingagård i området. Men då har man gissat på Sösdala och utgått från de gravfält som finns där, säger Anders Ödman som dock har en helt annan ingång i materialet som konsthistoriker och medeltidsarkeolog.

– För mig är det självklart att titta på Finja först. Denna by donerades till ärkebiskopen i Lund och här finns den kyrka som bär mest storslagen lyskraft i området. Titta på det vackra hjälmkorets valv. Målningarna är av samma förnäma skola som mäktiga kyrkor på Själland och i Skåne på 1100-talet. Figurframställningen har bysantinska drag och den blå färgen kommer från lapis lazuli som på sin tid var lika dyrt som guld. Allt detta bär den mäktiga Hvideättens signum. De har haft med kyrkan att göra, säger Anders Ödman och pekar med en röd laserpunkt på de medeltida målningarna där lite av den dyrbara blå färgen fortfarande kan skönjas.

På en bärbar dator klickar han fram kartor. Genom att färglägga ägorna med olika färger har Ödman kommit fram till häpnadsväckande rön.

– Jag har studerat kartor från 1600-talet och framåt. Ganska snart upptäckte jag att det finns ett sammanhållen äga som aldrig skiftas ut med de övriga gårdarna i byn. Området är stort och täcker den största delen av byns odlingsmark. Detta tyder på att här har funnits en stor gård från järnålder, säger Anders som fick sina misstankar bekräftade genom en ortsnamnsanalys.

– De åkrar som bär namn som slutar på -toft indikerar att här har gårdens bebyggelse legat. I det här fallet sträckte toftområdet sig i ett rektangulärt område från landsvägen och 600 meter upp i terrängen med en bredd på 100 meter. Väster om toftområdet finns en hög höjd över Finjasjön som domineras av haf-namn. Haf är en form av hof vilket indikerar en helig plats. Idag ligger toft- och hofområdena på odlingsmark och är fullt åtkomliga för arkeologiska undersökningar, berättar Anders.

Norr om järnåldersgården sträcker sig resterna av ett gravfält. Idag finns bara tre gravar kvar men en gång fanns en rejäl storhög som benämns som Sötterör på 1687 års karta. – Det finns inget kvar av högen. Här ligger ett villaområde idag, förklarar Anders. Fynd och gravskick kring stora gravfält i Sösdala, Mala och Hörja skvallrar om en järnålderskultur som skiljer sig från andra samtida kulturer i Skåne.

– Kulturen som anlagt gravfälten under folkvandringstid är urkonstig med klara influenser från sydösteuropa. Det syns bland annat på gravfärdsritualerna och på keramiken. Antingen har någon invandrat från Sydösteuropa eller också har någon återvänt hem med nya traditionen. Med sig hade de slavar. Vi vet att järnålderns storgårdar expanderade genom att trälar skickades ut för att bryta ny mark och bygga små gårdar i omgivningen.

– Jag tror att slavar sänts norrut mot Hörja och Mala för att bygga små gårdar. På så vis har Göingebygden koloniserats, säger Anders Ödman. Allt började i Finja.
Katarina Bexell

Tillbaka

Tillbaka

Artikel i Norra Skåne 20 februari 2010.
Jakten på en mäktig järnåldersgård i Finja

Här har jag renskrivit artikeln i den händelse länken försvinner.

Tillbaka

GEOGRAFISKT-STATISTISKT
HANDLEXIKON ÖFVER SVERIGE.

EFTER NYASTE, HUFVUDSAKLIGEN OFFICIELLA KÄLLOR
UTARBETADT
AF
C. M. ROSENBERG.

STOCKHOLM.
A. V. CARLSONS FÖRLAG.

STOCKHOLM, NYA TRYCKERI-AKTIEBOLAGET, 1882-1883.

Finja. Sn i V. Göinge hd,
Kristianstads län, n. och v. om Finjasjön, som genom ett kort vattendrag: förenas med Almaån i sns ö. del. Jernvägen Helsingborg—Hessleholm löper genom hela sn och har stationerna Tyringe i v. och Finja i ö., båda derjemte
post-och telegrafstationer; vid den förra finnes äfven gästgifvaregård.
Finja station ligger något n. om den vid sjön belägna kyrkobyn och 6,7 mil n. om Helsingborg, 0,5 mil v. om Hessleholm’. 0,506 qv.-mil, hvaraf land 0,46 7 eller 10,812 tnld, 195/6 mtl, 1,543 inv., 730,700 kr. fastighetsvärde. I s. delen stryker en betydlig ås, för öfrigt är sn temligen jemn, än ljungbackar, skog, mosse, än odlade fält. Staten eger kungsgården Mölleröd 2″/8 mtl samt 3V4 mtl andra hemman. Ett par brännerier förekomma. Sockensparbank. 2 skolhus. Sn bildar med annexet Hörja ett regalt pastorat af 3 kl. i Lunds stift.

Finjasjön.
Betydlig insjö i n. Skåne, omgifven af Finja, Matteröds, Brönne-stads och Stoby snr. S. stambanan berör ö. stranden nedanför Hessleholm.
Finja jernvägsstation ligger något n. om sjön. Ytvidden är 0,117 qv-mil eller 2,710 tnld. Sjön upptager flere smärre vattendrag och afrinner norrut genom en kort å till Almaån. Stränderna äro skogbevuxna på ö. äfvensom på s. sidan, der en brant ås höjer sig och förlänar skönhet åt denna del af n.v. Skånes bygder.

Tillbaka

Anders Ödman är docent i historisk arkeologi. Anders har arbetat som arkeolog sedan 1975 och har undervisat på Lunds universitet i många år. Som arkeolog har han deltagit i utgrävningar i hela landet, bland annat framför riksdagshuset i Stockholm. Anders har ett stort intresse för forntida borgar och har bland annat varit ansvarig för de arkeologiska utgrävningarna på Hovdalaområdet och utgrävningen av storgården i Finja. Utgrävningarna och Anders historiska upptäckter finns att ta del av i många av de böcker som Anders givit ut under årens lopp. En av böckerna som skildrar undersökningarna om storgården i Finja är boken »Händelser längs en väg« som han skrivit tillsammans med sin fru Chatarina, som även kommer att finnas till försäljning under kvällen.

Anders är just nu aktuell med en artikel »Byggnadsträlarna som blev järnskattebönder« som finns med i en ny bok som heter »Berättelser från markerna« som kommer att ges ut innan jul 2017. Mer om detta kommer Anders att presentera för oss under föreläsningen samtidigt som han berättar om Finja-sjöbygdens historia.

Artikeln finns på länken Byggnadsträlarna som blev järnskattebönder 

Tillbaka

Socken- och byanamnet Finja: pluralis av fen, el. fin ± sankmark eller sumpmark.
Från sidan 13 och 14 i Finja genom tiderna, John Sundberg, 1953.

Albobygget: Nybygge av en person fr. Albo härad
Blankebygget: Bör möjligen sammanställas med stå blank = stå översvämmad.
Bommeryd: röjningen vid bommen.
Broröd: röjningen vid bron.
Bökestorp: sms. med böge = bokskog. Utt. Bögestorp.
Drakelia, äldre. Dralia: Den mödosamma liden.
Gärastorp, möjl. sammansatt med Gerhard.
Gunnarstorp, sms. med Gunnar.
Gåsabygget, binamn på Albobygget. Uttal: Gausabygged.
Himmelen, binamn på Bommeryd. På gr. av den höga. belägenheten. Hässlekulla, kullarna bevuxna med hassel. Kallas vanl. Kullarna.
Hörlinge, möjl. ett nybygge av någon person stammande från Höör. Kollinge, den kalla eller frostlänta platsen ( ?)
Lergravsbygget, ingen förklaring behövlig.
Mjölkalånga, (Melkalanga 1318 i berättelsen om Matts Kettilmundssons strid med konung Erik Menved). Genom området rinner en å, Mjölkalångaån. Enl. docenten Gunnar Hedströms tolkning, ännu otryckt, men meddelad för några år sedan i ett föredrag i Sydsvenska Ortnamnssällskapet i Lund, antager vattnet i ån stundom en mjölkvit färg, som kommer från kaolinlager, som det passerat. Uttal: Melkalånga. Betydelsen alltså: “Den långa sträckan där vattnet färgas mjölkVitt”.
Mölleröd: röjningen vid möllan, här sannolikt en vattenkvarn.
Risberg (utt. Risbjär): berget el. höjden där ris växer (ris = småskog, buskvegetation).
Rävstorp: efter djurnamnet eller ett öknamn. Smedstorp: torpet el. nybygget, som en smed anlagt. Svärtingstorp: av egennamnet Svärting.
Tvärskog: skogen som ligger på tvären.
Tyringe: Tyringarnas boplats. Tyringarna: ättlingarna efter någon viss I I Ture. Säkerligen ett av de äldsta namnen i socknen.
Tyringe mölla: mindre by vid T., efte~ en vattenkvarn. Tysborg: svårförklarligt.
Vedhygge: platsen där man huggit ved.
Värgap: det blåsiga stället.
Öraholma: de sandiga höjderna (ö.r = grus el. sand).

Tillbaka