Nordens äldsta bosättning
Ett kort från mitten an 1970 talet; Finja LRF avd. har styrelsemöte i Finja Bygdegård:
Stående fr. v. Axel Ohlin –Finja, Arne Carlsson –Öraholma, Evert Nilsson –Vänarp, Viktor Olsson –Öraholma.
Sittande fr. v. Allan Pålsson –Finja Nygård, Lennart Andersson –Kristinelund och Gunnar Torkelsson –Gunnarstorp.
Arne Carlsson
Tillbaka till Föreningsliv/fritid
Under sena 1950-talet hade Unga Örnar en livlig verksamhet i Finja. Unga Örnar var i grunden en ungdomsorganisation inom Arbetarrörelsen i Sverige och var kopplad till ABF. Lite grand liknade verksamheten den som Scoutrörelsen bedrev. Medlemmarna hade till exempel en speciell ”uniform” bestående av en blå skjorta med scarf sammanhållen av en flätad läderring.
Skjortan kunde dekoreras med olika märken som visade att bäraren till exempel hade deltagit i olika lägerverksamheter.
I Finja arrangerade Unga Örnar studiecirklar för ungdomar i en rad olika ämnen. Här fanns sång och musik, slöjd och korgflätning och teaterverksamhet. På somrarna flyttade man till läger där man bodde i tält och idkade ”hajkliv”.
Stationsinspektoren – stinsen – vid Finja station, Erik Byberg, fungerade som ordförande i Unga Örnars lokalavdelning i Finja och till sin hjälp som cirkelledare hade han ett antal andra välkända finjabor.
På bilden, som är tagen vid ett av Finja Unga Örnars ledarmöten ses på den vänstra sidan av kaffebordet, närmast kameran, Anna-Stina Hallberg, därefter Kjell Johansson, Emma Forsell, Emil Sandström, Maj-Britt Byberg, okänd, Erik Byberg och Edmund Nilsson.
På den högra sidan av bordet, närmast kameran, Elon Hallberg, därefter Ann-Marie Nordström, Nils Nordström. Övriga, skymda, kan jag inte identifiera.
Själv deltog jag i Unga Örnas teatergrupp. Under ledning av Anna-Stina Hallberg och Ann-Marie Nordström satte vi upp ”Mästerdetektiven Kalle Blomkvist” som spelades inför stor publik i Bygdegården. Jag hade huvudrollen och Lars Hörberg spelade ”Konstapel Björk”.
Men jag var också med i gruppen som sysslade med slöjd och korgflätning i slöjdsalen i gamla skolan. Min far, Carl Forsell, var en av ledarna där och en av de saker jag tillverkade och fick med mig hem var en liten ”skottkärra” som kunde fungera som upplagsplats för till exempel nötter eller vindruvor.
En del av alsterna som tillverkades under just denna studiecirkel såldes på julmarknad och inbringade kontanter till föreningen.
Ett läger i Kivik hann jag också med under min tid i Unga Örnar. En veckas spännande tältliv tillsammans med ungörnar från hela Skåne.
Arne Forsell
Tillbaka till Föreningsliv/fritid
Från Finjaboken 1953 och ser att vissa stycken är plockade där. Eftersom Nils Larsson på gamla Shell-macken även var fritidsskribent kan det mycket väl vara han som ligger bakom. Han var ju med i studiecirkeln på 80-talet
Den röde Hanens härjningar har i alla tider varit ett stort problem för byarna även i Finja.
Husen på gårdarna var oftast sammanbyggda och hade taktäckning av halm eller spån som var lättantändligt, en brand hade lätt att spridas och kunde göra många bybor hemlösa.
“Skånelagen hade stadgat följande till hjälp för de som lidit skada genom brand: Brandstod skola alla de som det brinner för sex örar eller mera hos tagas över hela häradet.
Den som sökte brandstod fick “svärja sig till den” med tremannaed vid tinget De män som styrkte att det brunnit för sex örar höll varandra i händerna under eden.
På 1670-talet sedan krigshärjningarna upphört och Skåne blivit svenskt tillsatte Karl den XI Rutger von Ascheberg som guvernör och han genomförde en ändring av brandstoden.
“Alla hemman Militie-skatte-prästa-hospital-kyrko-in och utsocknes frälse skulle brandstoden ge trygghet oavsett ägare och brukare”
Varje klass från helt mantal till 3/4 mantal (högsta klassen) skulle betala en avgift av 10 öre lägsta klassen 1/4 mantal-1/16 mantal 2 öre och två mellanklasser 8 respektive, 6 öre.
Man borde också räkna med Guds hjälp från början,var det sagt.
År 1677 hade en del av Finja by avbränts då jakten på snapphanar pågick många bybor fick sätta livet till genom Aschebergs och Hummerhjelms brutalitet .
En stor brand härjade år 1703 Finja prästgård jämte tre bondgårdar elden säges ha börjat hos krögare Måns på gård nummer 7.
1769 eldhärjades prästgården igen och alla husen på Finja nummer 7 avbrändes också denna gången. Brandstoden i Göinge synes ha fungerat bra ända in på 1800-talet då det ansågs att både byggnader och kreatur borde ingå i värderingen. Kungl. Majt. utfärdade en ny brandordning i början av 1800-talet att gälla för städer, där avsågs att manlig befolkning utbildade sig att sköta brandredskap.
På landsbygden tog man efter och anskaffade redskap och sprutor, det fungerade inte bra, istället hörsammade alla klockklämtningen och skyndade man ur huse att hjälpa till att langa vatten.
Finja kommun fick år 1919 en brandstyrelse och en brandordning, kommunen svarade för en liten del av kostnaderna för brandbekämpning, det mesta ordnade de frivilliga brandmännen egna insatser samt fester och lotterier.
Finja frivilliga brandkår bildades den 23 juli 1940.
En kommitté utsågs, bestående av lantbrukarna Per Nilsson,Finja.Valfred Jönsson, Gummastorp och Nils Andersson, Finja att snarast inkomma – ritning och förslag till brandstation.
Under augusti 1941 började brandstationen byggas med frivillig arbetskraft till en kostnad av 1600 kronor.
En del eldsläckningsutrustning anskaffades med hjälp av lotterier och fester även bidrag från Finja kommun.
Polis Carl Sjöberg var initiativtagare och pådrivare i kåren.
Brandchef var Carl Sjöberg, vise brandchef Valfred Jönsson antalet brandmän fjorton stycken.
Efter ett par år inköptes en bil Ford V8 som kompletterades med brandutrustning och något senare inköptes en transportabel motorspruta.
Ar 1948 kom P2-arna till Finja, ett tjugotal hus byggdes på kort tid, detta påverkade kraven för brandkårens utrustning till det bättre. Samhället växte snabbt och efter några år blev det en större brandbil i Finja en Chevrolet med frontmonterad pump.
Finja hade en stor brand den – i februari 1947 då Finja snickerifabrik som trots insatser av Finja, Tyringe och Hässleholms brandkårer inte gick att rädda.
Flera bränder har förekommit i Finja: Morinska huset skomakare Olsson. Storms gård. Finja kafé för att nämna några där kåren gjort insatser.
I samband med brandväsendets centralisering indrogs Finja brandkår till Tyringe allt skulle vara under ett tak hette det då.
Brandchefer i Finja Brandkår har varit: Carl Sjöberg, polis. Holger Svensson, smedmästare. Nils Bengtsson och Valfred Jönsson, lantbrukare.
Tillbaka till Järnväg/stationssamhälle
På tal om färgstarka Finjabor, levande eller döda, är det svårt att gå förbi Gösta Valdemar Jönsson, ”Marocko-Jönsson”…
Fanjunkare Gösta Jönsson kom till Finja i samband med att P2 flyttade till Hässleholm och fram till att han, efter pensioneringen och efter några år i det civila livet, flyttade till Kristianstad 1976, hann han lämna tydliga avtryck i såväl den lokala politiken som i diverse andra sammanhang i Finjabygden.
Bygget av Finja badplats är bara ett av de projekt där han var pådrivande. Det årliga underhållet med vägtrumla som jämnade till fotbollsplanen, var ett annat. Snöröjning av gatorna runt ” P2-husen” , ytterligare ett.
Han är också den ende Finjabo som efter att ha tjänstgjort fem år i Franska Främlingslegionen återvände hem med både ära och utmärkelser. Bland annat medaljen ”Croix de la Guerre”.
Gösta Valdemar Jönsson var i många stycken en äventyrlig man men ändå var det inte enbart äventyrslusta som drev den blivande Finjabon till Legionen 1929.
Det var i stället hans hastigt avbrutna militära karriär …
Han var född i Trustorp, Södra Rörum 1907. Sina första steg in i arbetslivet tog han som sillfiskare men han hade inte hunnit mer än några år in i tonåren innan han skrev in sig vid Kronprinsens Husarregemente i Malmö, för att i stället börja en militär bana.
Ett par år senare hittar vi honom vid Skånska Kavalleriregementet i Helsingborg och ytterligare senare drog äventyrslystnaden honom norrut till Norrlands Dragonregemente.
Här hann han bli befordrad till furir innan försvaret, 1927, mer eller mindre ryckte undan mattan han stod på, i samband med dåtidens stora regementsindragningar.
Då sökte sig Gösta Valdemar Jönsson till Franska Främlingslegionen! Och 1929 i november blev han antagen.
I Marocko fick han för första gången lukta krutrök och höra kulorna vissla samtidigt som folk stupade runt omkring honom. ”Goda Valdervac Jankson” blev Göstas namn i Legionen och furiren från Södra Rörum gjorde hela tiden bra ifrån sig i det gerillakrig som hela tiden rasade i Marocko.
Väl tillbaka i Sverige gick Gösta Jönsson tillbaka in i militärlivet och under hela det andra världskriget hade han ständig beredskap som utbildare och befäl. Till Finja kom han med familjen i samband med P2:s flytt från Helsingborg och han bosatte sig i ett hus som låg mitt emot ”gamla fotbollsplanen”.
Så småningom tog han sig före att skriva berättelsen om sina upplevelser i ”Legion Etranger” och 1959 gav han ut boken ”Fem års tjänst i Franska främlingslegionen”.
Min far, som var civilanställd på P2, fyllde femtio år 1960 och jag minns ännu när Gösta Jönsson gratulerade med ett dedikerat exemplar av boken. Själv var jag i början av tonåren och att få läsa om ”Legionen”, skrivet av en ”riktig” legionär var naturligtvis synnerligen spännande och fantasieggande.
Det må vara att den i dag må ha passerat ”bäst-före-datum” vad gäller delar av språkbehandlingen. Måhända är den också i vissa stycken lite ”högtravande”.
Men boken har en given plats i min bokhylla!
Gösta Valdemar Jönsson avled i Kristianstad 2003.
Arne Forsell
Tillbaka till Personer i hus och byn
Tillbaka till Personer i hus och byn
Socken- och byanamnet Finja: pluralis av fen, el. fin ± sankmark eller sumpmark.
Från sidan 13 och 14 i Finja genom tiderna, John Sundberg, 1953.
Albobygget: Nybygge av en person fr. Albo härad
Blankebygget: Bör möjligen sammanställas med stå blank = stå översvämmad.
Bommeryd: röjningen vid bommen.
Broröd: röjningen vid bron.
Bökestorp: sms. med böge = bokskog. Utt. Bögestorp.
Drakelia, äldre. Dralia: Den mödosamma liden.
Gärastorp, möjl. sammansatt med Gerhard.
Gunnarstorp, sms. med Gunnar.
Gåsabygget, binamn på Albobygget. Uttal: Gausabygged.
Himmelen, binamn på Bommeryd. På gr. av den höga. belägenheten. Hässlekulla, kullarna bevuxna med hassel. Kallas vanl. Kullarna.
Hörlinge, möjl. ett nybygge av någon person stammande från Höör. Kollinge, den kalla eller frostlänta platsen ( ?)
Lergravsbygget, ingen förklaring behövlig.
Mjölkalånga, (Melkalanga 1318 i berättelsen om Matts Kettilmundssons strid med konung Erik Menved). Genom området rinner en å, Mjölkalångaån. Enl. docenten Gunnar Hedströms tolkning, ännu otryckt, men meddelad för några år sedan i ett föredrag i Sydsvenska Ortnamnssällskapet i Lund, antager vattnet i ån stundom en mjölkvit färg, som kommer från kaolinlager, som det passerat. Uttal: Melkalånga. Betydelsen alltså: “Den långa sträckan där vattnet färgas mjölkVitt”.
Mölleröd: röjningen vid möllan, här sannolikt en vattenkvarn.
Risberg (utt. Risbjär): berget el. höjden där ris växer (ris = småskog, buskvegetation).
Rävstorp: efter djurnamnet eller ett öknamn. Smedstorp: torpet el. nybygget, som en smed anlagt. Svärtingstorp: av egennamnet Svärting.
Tvärskog: skogen som ligger på tvären.
Tyringe: Tyringarnas boplats. Tyringarna: ättlingarna efter någon viss I I Ture. Säkerligen ett av de äldsta namnen i socknen.
Tyringe mölla: mindre by vid T., efte~ en vattenkvarn. Tysborg: svårförklarligt.
Vedhygge: platsen där man huggit ved.
Värgap: det blåsiga stället.
Öraholma: de sandiga höjderna (ö.r = grus el. sand).
INLEDNING
Finja är en liten by med cirka 700 invånare, 5 km från Hässleholm. Finja är upp-delad i två delar, kyrkbyn och samhället närmare järnvägen. Här bor några lantbrukare, men mest barnfamiljer och pensionärer.
BAKGRUND OCH SYFTE
Genom att ta reda på mer om min hembygd får jag mer förståelse varför byn ser ut som den gör idag. Det är roligt för min egen och familjs skull att veta var jag kommer ifrån, men även för att kunna delge andra som är intresserade.
Under 1940-50-talen flyttade många till bland annat Finja när regementen i Hässleholm byggdes ut. Det var då som mina farföräldrar flyttade hit från Helsingborg. De byggde ett hus i Finja, där nu även deras barnbarn har växt upp. Varje litet ortsnamn har en egen historia bakom sig, vad gäller människor, hus, natur. Jag ska nu berätta lite kortfattat om min hembygd Finja.
Utdrag ur Geografiskt-statiskt Handlexikon öfver Sverige af C.M.Rosenberg, Stockholm 1882:
Finja Socken i V. Göinge härad, Kristianstad län, norr och väster om Finjasjön, som genom ett kort vattendrag förenas med Almaån i socknens östra del. Jernvegen Helsingborg-Hessleholm löper genom hela socknen och har stationerna Tyringe i väster och Finja i öster, båda derjemte post och telegraf-stationer. I södra delen stryker en betydlig ås, för öfrigt ärsocknen temligen jemn, än ljungbackar. skog, mosse, än odlade fält. Ett par brännerier förekomma. Sockensparbank. 2 skolhus. Socknen bildar med annexet Hörja ett regalt pastorat af 3 kl. i Lunds stift.
HISTORIA
Bland de första människorna som var ute på jaktmarker kom några till Finjasjön. De hittade där en lämplig bosättningsplats, sjö med fisk och skogar med mycket villebråd. En av de stora boplatserna fanns några hundra meter norr om Finja kyrka. (Strandlinjen var då betydligt högre än idag.) Denna är störst av de 19 stycken boplatserna runt Finjasjön. Här har gjorts över 3000 fynd av yxor, pilar, knivar och skrapor. Boplatsen är 9000 år gammal. Här lär människor ha levt under åren 7000-4000 f.Kr. Man har på många platser hittat ben efter både tama och vilda djur.
Hasselnötter verkar ha varit populära p. g.a. alla nötskal. Maten har även innehållit sädeskorn och torkade vildäpple. Forntidsgravar visar att de döda fick med sig kläder, husgeråd och vapen till ett liv efter detta. Bilder genom ristningar på hällar och i grottor berättar för dem viktiga händelser både i fred och krig.
Tydligen var får, getter och hundar de första djuren i hushållen. Bostaden var en manshög hydda med en stomme av trädstammar hopflätade med kvistar och översmetad med lera, det hela täcktes med grästorv. För att komma in i hyddan kröp man genom en övertäckt gång, som skulle ge skydd mot kyla och överfall. Det har gjorts flera fynd vid boplatserna som visar hur människorna levde. De använde eld eftersom där fanns eldhärdar. Lerskärvor visar att kokkärl var gjorda av lera. Finja är troligen Sveriges äldsta boplats. På Möllerödsfältet har man hittat en 13 000 år gammal flintspets, en så kallad krumborr. Arkeologer hittade där sju pilspetsar och tre flintskrapor. Boplatsen var nog en kortvarig jaktstation. Man vet inte när bosättningen satte igång ordentligt i Finja. Det har funnits en kristen församling sedan 1200-talet.
Finja by har åren 1703 och 1769 nästan fullständigt brunnit ner. Många av gårdarna brändes ner redan 1677, av fältherrarna Hummerhjelm och Ascheberg. Vid denna tiden sägs det också att byn var ett tillhåll för snapphanare. I böljan av 1600-talet härjades Finja aven pest. Pesten tog de flesta av socknens då ca 550 invånare. Under 1600-och 1700-talen, och delvis 1800-talet, var det nödår i Finja. Det fanns föräldrar som rymde från sina barn för att slippa se deras hemska lidanden. I de allra äldsta skrifterna kallades Finja Föhnie sedan Fenie, under 1700-talet Finnie och idag Finja. Var kommer då namnet Finja ifrån? Någon påstår att det kommer av Fönia eller fön som betyder vacker trakt. Det troliga är att det kommer från fen som betyder mosse.
HANDEL OCH HANTVERK
Befolkningen kunde inte enbart livnära sig på marken, utan fick ha en binäring i form av handel och hantverk. I Finja fanns det många hantverkare. De kunde t.ex. vara smed, skomakare, skräddare eller timmerman. En av de gamla Yrkesmännen var “Provinsialhuggare” Johan Ullberg. Han hade sin verkstad i Finja by och var en av Skånes främste träsnidare under 1700-talet.
Omkring år 1875 öppnades en lanthandel i Finja samhälle. Affären hette “Klockareboden” och där såldes även damhattar. En polsk affärsman grundade år 1905 en affär intill Finja station. Vid sekelskiftet fanns det fortfarande kvar två handelsbutiker i kyrkbyn. Lantbrukare August Åkerberg öppnade år 1907 en ny affär i Finja. Idag finns endast Finja lanthandel kvar i byn.
BACKAGÅRDEN
En stor gedigen tegelbyggnad byggdes åren 1908-1909 till Finjas fattighus och ålderdomshem. År 1928 såldes stället till Nils Svensson som på sitt lantbruk hade ett vårdhem för mentalt efterblivna. Landstinget övertog vårdanstalten år 1945. I böljan av 1990-talet var lokaler uthyrda som flyktingförläggning. Idag är vårdhemmet helt nerlagt. Omsorgstagarna har flyttat till eget boende i grupp-bostäder. Istället finns här nu Finjabacken, en konferensanläggning med vandrarhem och restaurang.
FINJA KYRKA
Finja kyrka byggdes under 1130-talet och har kalkmålningar från år 1137. Folk-traditionen berättar att man en gång i tiden höll på att uppföra ett gudshus på höjden vid Soterör (en gammal hednisk offerplats). Det man byggt om dagen rev onda makter ner om natten. I daggryningen fann man ett påbörjat kyrkobygge där idag kyrkan ligger. Från början hade kyrkan inget tom utan troligtvis en klockstapel. Tornet är från 1200-talet och är, precis som kyrkobyggnaden, uppförd av gråstenskvadrar med blindnischprydda trappgavlar. Det fick säkert tjäna som försvarsanordningar under striderna i mitten av 1400-talet.) Det finns två årtal på tornet. Ar 1664, då byggnaden restaurerades. Ar 1805, då uppfördes söderskeppet. Söderskeppet har lokaler för vissa arkivhandlingar, förrådsrum, orgelläktare. Det hänger två klockor i tornet (den stora gjuten år 1738 och den lilla omgjuten år 1847). Tak och kor är ombyggda. Från början var det halm på taket sedan spån, skiffer och idag koppar. Bland kyrkans inventarier finns dopfunten från 1100-talet och ett dopfat i mässing från 1500-talet. Altaruppsatsen och predikostolen är från 1529. De gamla kalkmålningarna knackades fram på 1930-talet. Den senaste stora restaureringen gjordes åren 1969 och 1970. Kyrkogården är omgiven aven ringmur och uppförd av gråsten. Den har utvidgats två gånger, åren 1882 och 1902. Idag finns ytterliggare en kyrkogård i byn och en minneslund vid kyrkan. I kyrkans regi finns bl.a. syförening, barntimmar och tre körer (barn-,ungdoms- och kyrkokören). De håller oftast till i församlingshemmet, snett emot kyrkan.
FINJA ARBETAREKOMMUN
Finja Arbetarekommun bildades den 20 maj 1942 i Finja bygdegård. Trots inkallelser inför det pågående världskriget gick verksamheten framåt och man arbetade för ett bättre samhälle. Årsberättelser och protokoll talar om en god verksamhet med propagandamöten, film och valarbete. Finja samhälle växte fort. Finja Arbetarekommun hjälpte till att lösa frågor kring bebyggelsen, t.ex. avlopp, gator och belysning. Arbetarekommunens medlemmar ökade. Studieverksamheten kom igång med cirklar i t.ex. Svensk socialpolitik, engelska, matematik och trädgårdsteknik. År 1951 fick Finja gamla kommun bilda kärnan i Tyringe nya storkommun. Efter kommunsammanslagningen år 1973 tillhör Finja Hässleholms kommun.
JÄRNVÄGEN OCH POSTEN
Den 14 februari 1873 sätts arbetet med järnvägsbygget mellan Helsingborg och Hässleholm igång. Den 17 mars 1875 kommer invigningståget och Finja har fått en egen tågstation. De som arbetade på stationen i Finja sålde inte bara tågbiljetter, de fungerade även som postexpeditörer. Tyvärr slutade tågen att stanna i Finja år 1965. Åtta år senare lades även postkontoret ner eftersom stationshuset skulle rivas. Den 27 mars 1985 öppnades en ny post i Finja invid lanthandeln. Idag är den nerlagd och istället har affären hand om paketservicen.
SKOLAN I FINJA
Undervisningens resultat för Finnie år 1687. 5 barn kunna skriva och läsa skrift. 25 barn kunna läsa i bok. 56 barn kunna läsa utantill deras kristendomslära Allmogeskolan: Finja anställde en permitterad militär (Sjögren) som skolmästare mitten av 1700-talet. Han erhöll veckolön av dem som “hade barn hos honom”. Folkskolan: Ar 1818 anställde finjaborna sockenskräddaren Jöns Tufvesson Isbergsom skolmästare. Han bodde i ett eget hus i Finja, där barnen kunde samlas till läsövningar. Ett äldre boningshus från Mjölkalånga bildade stommen till Finja skolhus, ca år 1840. Salen skulle ge utrymme för växelundervisning åt 80 barn, “emedan flera barn icke kunna antagas på en gång besöka skolan”. I mitten av 1950-talet byggdes en ny skolbyggnad vid sidan av den gamla. Den gamla folkskolan användes som slöjdsal och sal åt klass 1-2. Skolan fick ny utbyggnad med klassrum, bibliotek och gymnastiksal år 1989. Idag är gamla småskolan och gymnastiksalen omgjorda till två dagisavdelningar. På skolan finns deltidsförskola, klass 1-5 (klass 6-9 får undervisning i Tyringe) och ett fritidshem.
BANKEN
Finja socken sparbank startade sin verksamhet år 1873. Expeditionen fanns i det gamla kommunalrwnmet i kyrkbyn (idag Finja församlingshem). På öppningsdagen sattes det in 1 183,43 riksdaler riksmynt i 62 poster och tre lån på tillsammans 340 riksdaler riksmynt utlämnades. Redan från början var det först och främst säkerheten som gällde.
Smeden Nils Lundström i Finja fick i uppdrag att tillverka en kassakista, som kostade 75 riksdaler. År 1943 flyttade expeditionen till Tyringe, men behöll ändå det gamla namnet. (Matteröds och Finja sockens sparbank gick ihop till Tyringe sparbank i september 1971.) Den 4 december 1969 öppnades ett nytt avdelningskontor i Finja. Kontoret fanns i Sune Jönssons nyrenoverade korsvirkesfastighet mitt emot skolan. I mars 1989 stängdes banken för gott, troligen p.g.a. för liten omsättning och av säkerhetsrisker.
BYGDEGÅRDEN
Finja bygdegårdsförening bildades år 1937. Då avdelningens medlemsantal kraftigt ökade och närmade sig 200 beslöt man att försöka förverkliga tanken på ett föreningshus på landsbygden. Det blev en dragkamp om var i kommunen bygdegården skulle förläggas men Finjaförslaget vann. År 1938 uppfördes byggnaden som kostade 21000 kr.Förutom en stor och en mindre samlingssal fanns där även kök och. vaktmästarebostad. Under åren 1992-1993 gjordes en omfattande om- och tillbyggnad med nytt kök, nya handikappanpassade toaletter, ny entre och foaje. Finja bygdegårdsförening firar i år 60-årsjubileum. Bygdegården är fortfarande en viktig samlingspunkt i bra skick och väl uthyrd.
LARS ERIK LARSSON
Lars Erik Larsson är nog den mest kände personen som har sitt ursprung från Finja. Han var kompositör och skrev bl.a. Pastoralsviten (med den kände Epilog ur En vintersaga) och Förklädd Gud. Han föddes i Åkarp år 1908, men hans släkt på faderns sida var från Finja. Tonsättarens farfar Bengt Larsson var lärare i Finja. Hans farfarsfar var klockare och välkänd som Klocke-Lars i det lilla samhället.
MINNEN FRÅN FINJA
Nelly Sten har skrivit ner flera dikter och samlat dem i två skrifter, Minnen från Finja. De är utgivna år 1944 respektive 1946, behållningen för skrifterna gick till Finja Röda-kors.
Här följer delar av några dikter.
I hjärtat av Finja vi samlas idag,
den festen är av det vanliga slag.
Vi samkväm den kalla, den passar oss alla.
Viljan är god, men förmågan är ringa,
vi uppsjö ej hava av de mynten som klinga.
(Uppläst vid Röda-kors samkväm i Finja Kommunalhus.)
Finja, du lugna och härliga vrå,
din sydöstra granne är insjön den blå.
De mörkaste moln, den leende sol,
du båda kan spegla från samma kupol.
(Insjö med omnejd)
I Finja på fälten bortom byn
en byggnad, vars torn sträcker mot skyn
och mot den högre regionen,
det är den nya brandstationen.
Det är som väktaren på Sions murar,
som varsel ger när faran lurar.
Mandom, mod och morske män
bor i gamla Finja än,
med kraft i arm och mod i barm
och räddar den som blir för varm.
Det är så nu, det var så innan,
denna befattning får ni ha ifred för kvinnan.
(Till Frivilliga brandkåren)
SAMMANFATTNING
Det känns roligt att veta att jag har vuxit upp i byn som troligen ligger vid Sveriges äldsta boplats. Finja har växt från ett bondesamhälle med hantverkare och handlare till att mer bli en förort till Hässleholm. Finja har varit en egen kommun med tågstation, post, bank, många affärer, cafeer, bensinstationer m.m. Idag är byn mycket förändrad. Finja är fortfarande en egen församling (dit även Tyringe ingår), med en vacker kyrka. Här är lugnt att bo, men ändå nära till staden (dit man idag kan åka buss istället för tåg).Här finns barnomsorg, skola, fritidsgård, idrottsförening, egen lokalrevy, lanthandel, skoaffär, bygdegård m.m. Tittar man närmare på Finja kan man hitta mycket mer än man anar och/eller vad jag har berättat nu. Finja är och kommer troligen att förbli en liten, lugn och barnvänlig förort till Hässleholm, så länge barnfamiljer vill bo här.
KÄLLFÖRTECKNING
Elander, Björn- Finja sockens sparbank nu Tyringe sparbank (Tyringe 1973)
Sten, Nelly- Minnen från Finja (Hässleholm 1944)
Sten, Nelly- Minnen från Finja II (Hässleholm 1946)
Sundberg, John-Finja genom tiderna (Hyllstofta 1953)
Tidningsartiklar ur Norra Skåne
Samlat material om Finja med hjälp av Lennart Frost.
Tillbaka till Forskning om Finja
Bakre raden, Herta Nilsson, Marianne Krantz, Greta Larsson, Hildur Ljunggren, Maj-Britt Byberg, XXXX Wahlgren, Rut Sjöström, Margit Karlsson
Mittersta raden till vänster Majvi Andersson, Vivan Pettersson, tomt, Emma Forsell, Anna Persson, Selma Karlsson, tomt
Främre, Augusta Nilsson, Inga Nilsson?, Gunborg Andersson, tomt, tomt
Tillbaka till Personer i hus och byn
Tillbaka till Personer i hus och byn
Här är en bild på Karl Håkansson kallad »Kroken«. Därav »Krokens hus«. Karl Håkansson till vänster och till höger min far Bertil Svensson.
Krokprotesen fick han efter en arbetsplatsolycka på Klackfabriken.
Min far anlitade honom till att bygga om ladugården och att Karl var en bra murare trots sitt handikapp.
Lennart Svensson
Tillbaka till Personer i hus och byn.