Fån vänster: Göran Wahlgren, Lars Hallberg, Sylvia Svensson, Bengt Nordström, Monika Persson, Leif Jepsson, Kaj Jönsson, Bengt Svan
Har du minnen från denna resa får du gärna dela med dig på info@finjasocken.se eller direkt i kommentarer
Författare: Finja
Konfirmation 1951
700 år sedan hur uppmärksammar kommunen det
Finjas gamla anor ämne i studiecirkel
Finja tacksam bygd för historieforskning
Finjas egen »Mat-Tina«
Gobelängen i församlingshemmet invigd
Badliv i Finja på 1940- och – 50-talen
Under denna tid badade man på en plats som kallades Porsmaden som är belägen i västra delen av Finjasjön på mark som vunnits vid senaste sjösänkningen. Marken ägdes av Hörlingegården men utnyttjades av Backagården som strandbete för kor. Namnet Porsmaden kommer förmodligen av att det växte Pors där.
Stranden och sjöbottnen bestod av sand. Sjöbottnen vid Porsmaden var långgrund fram till en kant där det plötsligt blev ”bråddjupt”.
1947 arrangerade Röda korset simskola med Karin Peterson som simlärare, som hjälpmedel användes simdynor av kork. Backagårdens patienter fick på lördagar åka traktor och vagn till sjön för att bada. På söndagar cyklade familjer från byn, ofta med kaffekorg, till Porsmaden för ett dopp.
Badandet var inte helt riskfritt, vassa snäckskal på botten och Backagårdens kor som ibland tuggade i sig ett o annat plagg förekom.
Badlivet vid Porsmaden upphörde under slutet av 50-talet på grund av att vattnet blev allt mer förorenat av Tyringes avlopp vid Mjölkalångaån och att en ny badplats skapades med muddring vid det som idag kallas Finja badplats.
Stranden liksom körvägen dit är idag helt övervuxen av gräs, pors, vass och sly.
Mellersta raden: Viviann Åkerström, Inga Nilsson, Inga-Britt Davidsson.
Sittande: Margareta Henriksson, Gunnel Nilsson, Elsie Lundberg och Ulla-Britt som var sommarbarn hos Davidssons. Simlärare: Karin Peterson stående till höger
Personer i almanackan 2017
Januari
Bakre led från vänster: Bengt Löfgren, Gottfrid Eliasson, Erik Persson, Karl-Erik Selander, Sone Persson, Bert Johnsson, Arne Lindkvist.
Främre led från vänster: Allan Nilsson, Carl Persson, Arne ”Norsken” Nilsson.
Februari
Inga personer
Mars
I mitten längst fram Ingrid och Sone Persson, nr 7 och 8 från vänster, sedermera vaktmästare på Bygdegården
April
Greta Jönsson, – , – , Allan Nilsson med Eddie Eriksson framför.
Lars Hörberg med skärmmössa. Gottfrid Eliasson näst ytterst till höger.
Maj
Infälld bild: Jussi Nilsson, Allan Nilsson, Gottfrid Eliasson
Juni
Bakre led från vänster: Sjöström, Nils Larsson, Kaj Jönsson, – , Eddie Eriksson, Rolf ”Tollarp” Andersson , Per-Erik ”Peppe” Pettersson, Leif Linderoth, Viking Jeppsson.
Knäsittande från vänster: Ulf Roos, Bert Bengtsson, Åke Söderdahl, – , Åke Boström, Roland Nilsson.
Juli
Anonyma badare
Augusti
Bakre raden, Herta Nilsson, Marianne Krantz, Greta Larsson, Hildur Ljunggren, Maj-Britt Byberg, ? Wahlgren, Rut Sjöström, Margit Karlsson
Mittersta raden till vänster Majvi Andersson, Vivan Pettersson, tomt, Emma Forsell, Anna Persson, Selma Karlsson, Anna-Maj Göransson
Främre, Augusta Nilsson, Inga Nilsson?, Gunborg Andersson, – , – , – .
September
Freedom-ungdomar
Oktober
Inga personer
November
Anonyma brovandrare
December
Lucian Annika Johansson med Lill-Lucian Veronica Svensson.
Tärna nr två från vänster är Ingrid Johansson ( Hörgerud )
Skriv i Kommentar om du kan några ytterligare namn, eller skicka på e-post info@finjasocken.se
Nils Larsson berättar om en gammaldags bondejul
I det gamla bondesamhället i slutet av förra och i början av detta sekel började julförberedelserna redan i början av december med att baka sursött bröd. Detta kunde gömmas och mådde bara bra av detta och så torkade man skorpor.
Sedan blev det ljusstöpning, grenljus och vanliga ljus samt pärtor. (en fackla av spån och stearin, red. anm.)
Den 9 december, på Anna-dagen, lades lutfisken i blöt. En sak som gäller även i vår tid. Det skulle bryggas svagare och starkare öl och hällas på flaskor. Sedan var det tid för slakten.
Tidigt en morgon, blev det hesa skrin och väsen på gården, julslakten har börjat. Var det en mindre gård, räckte det med en gris. Var det en storbonde med tjänstefolk blev det två grisar plus ett får, kanske ett par gäss eller några höns också.
Alla slaktdjur skulle vara feta, ju mera ju bättre. Det gav pondus och en god mått stock på gårdens bärighet och stabilitet. Istran (den stora fettklumpen i grisens mage) skulle helst väga mellan fem och tio kilo. Det var viktigt och det talades om i byn vem som hade årets rekordgris med den tyngsta fettklumpen. Magra grisar var på den tiden en skam och gav gården ett dåligt rykte. Av det myckna fettet koktes flott som breddes på grovt bröd, smakade förresten ypperligt, dessa »flottamadar«. Har själv ätit åtskilliga.
Sedan skulle syltan läggas. Det skulle göras alla sorters korv, fläsket saltas, halva eller hela grishuvudet rökas och kokas. Skall garanteras en delikatess. Marknadsföres än i dag efter beställning hos charkuteristerna.
Även någon korv rökades. Naturligtvis gjordes blodpölsa i massor. Något längre fram i månaden skulle det bakas grovbröd, siktebröd, vörtbröd och annat matbröd och sedan vetebröd, pepparkakor, klenäter och småbröd. Till jul fick det på inga villkor användas »köbekagor« .
När allt detta är över kommer rengöringen. Det skuras och städas i varje krok samt dammtorkas. Det tog en grundlig tid. Dammsugare var ett fullständigt okänt begrepp. Till lille-julafton skulle allt vara klart inomhus, för att taga emot helgen. Dagen innan hade allt kött för gårdens helgbehov kokats.
På lille-julaftons eftermiddag sattes det nyhuggna enar vid husets ytterdörrar. På en trästång ute på gården sattes en havrekärve till fåglarna och julgranen bärs in och kläs.
Sedan var det tid för det rituella julbadet som tog lång tid. Det var såpa och varmt vatten och skureborste som flitigt användes.
Lille-julaftons eftermiddag när skymningen lägger sig över byn, börjar försmaken av julens läckerheter. På matbordet sätts fram ett stort fat eller en gryta med fett kött spad och en myckenhet av grova brödskivor lägges i. Dessa kallas för »moljebrö«. Ett modernt ord för denna ceremoni är dopp i grytan .
Och så kommer julafton. Den gråtunga decemberdagen har nu glidit mot sitt slut. Över den gamla gården breder sig sakta högtidens stiIlhet. Det tändes pärtor och lite senare julljusen. Alla hemstöpta.
Det dukas fram massor av den egna producerade julmaten. Far sätter sig själv jämte mor vid den ena bordsändan, sedan barn, övrig släkt och vänner vid bordssidorna och eventuellt tjänstefolk längst ner. Sedan meraftonen är konsumerad som utgörs av det förut omtalade »moljebrödet« med kött och korv som tilltugg, rikligt nersköljt med det starkaste ölet, är det tid för far i huset att läsa julevangeliet. Därefter blir det paus.
Men sedan följer kvällsmaten. Den egentliga festmåltiden. Maten består av julens alla brödsorter, smör och flott, av kött och korv, samt varmrätterna lutfisk och risgröt. Till detta drickes öl och brännvin. Till varje rätt serveras minst en sup. Länge varar måltiden och helst till midnatt för julafton skulle firas ordentligt men ändå värdigt.
Juldagens morgon är alla tidigt på benen för att gå i julottan men först skall det ätas sylta, grisfötter och rödbetor och drickas en besk. När man kommit hem från julottan ätes frukost och några timmar senare står juldagens middag på bordet. I middagen ingår även en rätt som kallas för långkål. Alla skall enligt seden tillbringa juldagen i stiIlhet. Det vore ett helgerån annars. Men det ätes och drickes väldeliga.
Annandag jul är matsedeln ej så noga bestämd. På eftermiddagen börjar julegillena. Tredjedag jul och mellandagarna göres endast det nödvändigaste. Men alla gårdens djur får till och under hela julhelgen extra bra och rikligt med foder.
Nyårsafton firas på samma sätt som julafton och samma är fallet med trettondagsafton. Julagillena och jullekarna vara till Tjugondag Knut och mycket roligt hade man haft och det gamla året hade skjutits ut och det nya in.
Men allt har ett slut. Även en gammal hederligt och rituellt firad gammal bondejul.
Saxe Ljungheden
Artikel införd i Norra Skåne måndag 29 december 1986.