Gamla kartor över Finja

Jag har gjort några enkla kartor över Finja där jag tagit ut tomterna (rödmarkerade) från den geometriska kartan (1697) och byggnader (blåmarkerade) från enskifteskartan (1817).
Det en kartdifferens på mellan 0-10 meter skillnad eftersom kartorna är gamla och det inte går att få dem helt exakt efter dagens kartor, så tolka dem med det i åtanke. Hoppas ni tycker det är lika kul som jag!
Vill ni se mer kartmaterial så bara hojta till vad det är ni önskar så kan jag säkert fixa fram det. Ni vet väl om att ni kan titta på lantmateriet.se på historiska kartor och det är till och med gratis att ladda ner dem nu och använda dem i icke kommersiellt syfte. Lycka för en kartnörd som jag.
Diana Drougge

Bestraffning av Finjaborna för 340 år sedan

I år är det 340 år sedan den svenske översten Hummerhielm red in i Finja med ett hundra svenska soldater med av sikt att bestraffa Finjaborna för illojalitet mot »sin« svenska överhöghet, kung Karl den XI av »guds nåde«. Efter soldaternas våldsexcesser i Finja drog de vidare till Mattröd och Mjölkalånga, med samma avsikt, att straffa byns befolkning.

Hur många som föll offer för straffexpeditionen är oklart. Uppgifterna går isär, men att det brutala angreppet var beordrad av kung Karl den XI är klart. Hans skriftliga order till översten, från den 26 september, två dagar före straffexpeditionen, finns bevarad i riksarkivet.

Författaren Gay Glans har skrivit en bok om dessa händelserika och för den skånska befolkningen, fruktansvärt svåra tid med svält, våldtäkter, fruktansvärd tortyr och plågsamma avrättningar. Unga skånska bondpojkar, oftast de fattigaste, tvångsrekryterades till krig på andra sidan havet, som de absolut inte hade något intresse av. Terrorn som tillämpades syftade till att göra det trilskande skogsfolket i norr fogligt.

Gay Glans ger i sin bok en skönlitterär skildring av dessa svåra år som sträcker sig från 1676 till den danska reträtten från Kristianstad sommaren 1678. Huvudpersonerna i boken är två systrar från Finja, Margrete och Bettina och deras trolovade, två söner till smeden och hans fru i Matteröd. Bettinas trolovade, Gunne, tvingas till följd av en dramatisk händelseutveckling att ta värvning som friskytt där han snabbt når kaptens grad.

Ägaren till Tyringe mölla, troligtvis Nils Nilsson den äldre och hans fru, har en avgörande roll i systrarnas och deras familjs överlevnad i Finja. Gay Glans ger också Nils Nilsson en roll i motståndet mot den svenska krigsmakten.

Prästernas svåra situation, klämda mellan den svenska överheten sedan Roskildefreden 1658 och skogsbefolkningens uppror mot samma överhet, skildas ingående och dramatiskt i boken. Finjas präst under dessa år, Christer Carstensen Fundanos personifierar genom sitt öde prästernas svåra och utsatta situation. Efter sin död, efter att han suttit fängslad hos danskarna i Castellet i Landskrona, begravdes Fundanus här i Finja kyrka.

Bakgrunden till Hummerhielms våldsexcesser i Finja, Matteröd och Mjölkalånga var en händelse i början av februari samma år 1677. Då en friskyttegrupp överföll en svensk tiomannatrupp på Finjasjöns is. Vad som exakt hände är inte med säkerhet klarlagt av historikerna. Många hörsägner har cirkulerat genom åren och som inte är helt kompatibla med varandra. Gay Glans har tagit del av myterna och ger ett mycket spännande och tänkbart scenario över vad som faktiskt hände på Finjasjön is den förste februari 1677.

Tidsmässigt avslutas Gay Glans bok med danskarnas reträtt från Kristianstad i augusti 1678, efter en lång svensk belägring av staden. Viktiga orter i handlingen, utöver de redan nämnda, är Hovdala, Sjörröd, Tormestorp, Röinge. Vittsjö, Vedhygge, Tykarp, Stoby, Hässlegården, Möllegården. Markaryd. Boken beräknas komma ut under första halvan av 2018.
Leif B Frid

Gay Glans har tidigare gett ut Nils Holgersson landade aldrig på Finjasjön, 2005
Så satan heller, i skuggan av en blivande världsstjärna, 2010
Han har verkat som frilansjournalist i många år innan han började skriva böcker.

Tillbaka

 

Jakten på en mäktig järnåldersgård i Finja

Artikel i Norra Skåne Publicerad 

Tio somrars grävande av borganläggningarna på Hovdala har resulterat i mängder av fynd och arkeologiskt material. Frågorna hopades i Anders Ödmans huvud. Vem byggde den första gården på Hovdala under vikingatiden? Varför har den byggts ut och slutligen flyttats till dagens plats på 1500-talet? Var kommer alla rikedomar ifrån?

– Fynd som venetianskt glas, stengods från Rehn och kvarnstenar från Norge visar att här har vi den mest exklusiva medeltida miljön som har påträffats i Göinge. Dessutom förbryllar Hovdalas placering. Borgen anlades på två sidor om landsvägen mellan Tormestorp och Mjölkalånga.

– Ett läge som gör borgen unik. Vanligtvis låg borgar av den här storleken undanskymt och diskret. I mina ögon tyder det här ståtandet på att en ärkebiskop eller en kung är inblandad, säger Anders Ödman som under hösten gjort en omlandsanalys av socknarna kring Finjasjön. Analysen sträcker sig från järnålder och fram till 1500-talet i tid. I rum talar vi om en radie på cirka 20 kilometer runt sjön.

Ödman började jakten med hjälp av kartor, arkiv och tidigare forskning för att kartlägga området.

– Flera järnåldersforskare har hävdat att det måste finnas någon form av vikingagård i området. Men då har man gissat på Sösdala och utgått från de gravfält som finns där, säger Anders Ödman som dock har en helt annan ingång i materialet som konsthistoriker och medeltidsarkeolog.

– För mig är det självklart att titta på Finja först. Denna by donerades till ärkebiskopen i Lund och här finns den kyrka som bär mest storslagen lyskraft i området. Titta på det vackra hjälmkorets valv. Målningarna är av samma förnäma skola som mäktiga kyrkor på Själland och i Skåne på 1100-talet. Figurframställningen har bysantinska drag och den blå färgen kommer från lapis lazuli som på sin tid var lika dyrt som guld. Allt detta bär den mäktiga Hvideättens signum. De har haft med kyrkan att göra, säger Anders Ödman och pekar med en röd laserpunkt på de medeltida målningarna där lite av den dyrbara blå färgen fortfarande kan skönjas.

På en bärbar dator klickar han fram kartor. Genom att färglägga ägorna med olika färger har Ödman kommit fram till häpnadsväckande rön.

– Jag har studerat kartor från 1600-talet och framåt. Ganska snart upptäckte jag att det finns ett sammanhållen äga som aldrig skiftas ut med de övriga gårdarna i byn. Området är stort och täcker den största delen av byns odlingsmark. Detta tyder på att här har funnits en stor gård från järnålder, säger Anders som fick sina misstankar bekräftade genom en ortsnamnsanalys.

– De åkrar som bär namn som slutar på -toft indikerar att här har gårdens bebyggelse legat. I det här fallet sträckte toftområdet sig i ett rektangulärt område från landsvägen och 600 meter upp i terrängen med en bredd på 100 meter. Väster om toftområdet finns en hög höjd över Finjasjön som domineras av haf-namn. Haf är en form av hof vilket indikerar en helig plats. Idag ligger toft- och hofområdena på odlingsmark och är fullt åtkomliga för arkeologiska undersökningar, berättar Anders.

Norr om järnåldersgården sträcker sig resterna av ett gravfält. Idag finns bara tre gravar kvar men en gång fanns en rejäl storhög som benämns som Sötterör på 1687 års karta. – Det finns inget kvar av högen. Här ligger ett villaområde idag, förklarar Anders. Fynd och gravskick kring stora gravfält i Sösdala, Mala och Hörja skvallrar om en järnålderskultur som skiljer sig från andra samtida kulturer i Skåne.

– Kulturen som anlagt gravfälten under folkvandringstid är urkonstig med klara influenser från sydösteuropa. Det syns bland annat på gravfärdsritualerna och på keramiken. Antingen har någon invandrat från Sydösteuropa eller också har någon återvänt hem med nya traditionen. Med sig hade de slavar. Vi vet att järnålderns storgårdar expanderade genom att trälar skickades ut för att bryta ny mark och bygga små gårdar i omgivningen.

– Jag tror att slavar sänts norrut mot Hörja och Mala för att bygga små gårdar. På så vis har Göingebygden koloniserats, säger Anders Ödman. Allt började i Finja.
Katarina Bexell

Tillbaka

Finja. Sn i V. Göinge hd,

GEOGRAFISKT-STATISTISKT
HANDLEXIKON ÖFVER SVERIGE.

EFTER NYASTE, HUFVUDSAKLIGEN OFFICIELLA KÄLLOR
UTARBETADT
AF
C. M. ROSENBERG.

STOCKHOLM.
A. V. CARLSONS FÖRLAG.

STOCKHOLM, NYA TRYCKERI-AKTIEBOLAGET, 1882-1883.

Finja. Sn i V. Göinge hd,
Kristianstads län, n. och v. om Finjasjön, som genom ett kort vattendrag: förenas med Almaån i sns ö. del. Jernvägen Helsingborg—Hessleholm löper genom hela sn och har stationerna Tyringe i v. och Finja i ö., båda derjemte
post-och telegrafstationer; vid den förra finnes äfven gästgifvaregård.
Finja station ligger något n. om den vid sjön belägna kyrkobyn och 6,7 mil n. om Helsingborg, 0,5 mil v. om Hessleholm’. 0,506 qv.-mil, hvaraf land 0,46 7 eller 10,812 tnld, 195/6 mtl, 1,543 inv., 730,700 kr. fastighetsvärde. I s. delen stryker en betydlig ås, för öfrigt är sn temligen jemn, än ljungbackar, skog, mosse, än odlade fält. Staten eger kungsgården Mölleröd 2″/8 mtl samt 3V4 mtl andra hemman. Ett par brännerier förekomma. Sockensparbank. 2 skolhus. Sn bildar med annexet Hörja ett regalt pastorat af 3 kl. i Lunds stift.

Finjasjön.
Betydlig insjö i n. Skåne, omgifven af Finja, Matteröds, Brönne-stads och Stoby snr. S. stambanan berör ö. stranden nedanför Hessleholm.
Finja jernvägsstation ligger något n. om sjön. Ytvidden är 0,117 qv-mil eller 2,710 tnld. Sjön upptager flere smärre vattendrag och afrinner norrut genom en kort å till Almaån. Stränderna äro skogbevuxna på ö. äfvensom på s. sidan, der en brant ås höjer sig och förlänar skönhet åt denna del af n.v. Skånes bygder.

Tillbaka

Anders Ödman

Anders Ödman är docent i historisk arkeologi. Anders har arbetat som arkeolog sedan 1975 och har undervisat på Lunds universitet i många år. Som arkeolog har han deltagit i utgrävningar i hela landet, bland annat framför riksdagshuset i Stockholm. Anders har ett stort intresse för forntida borgar och har bland annat varit ansvarig för de arkeologiska utgrävningarna på Hovdalaområdet och utgrävningen av storgården i Finja. Utgrävningarna och Anders historiska upptäckter finns att ta del av i många av de böcker som Anders givit ut under årens lopp. En av böckerna som skildrar undersökningarna om storgården i Finja är boken »Händelser längs en väg« som han skrivit tillsammans med sin fru Chatarina, som även kommer att finnas till försäljning under kvällen.

Anders är just nu aktuell med en artikel »Byggnadsträlarna som blev järnskattebönder« som finns med i en ny bok som heter »Berättelser från markerna« som kommer att ges ut innan jul 2017. Mer om detta kommer Anders att presentera för oss under föreläsningen samtidigt som han berättar om Finja-sjöbygdens historia.

Artikeln finns på länken Byggnadsträlarna som blev järnskattebönder 

Tillbaka

Ortnamn i Finja socken

Socken- och byanamnet Finja: pluralis av fen, el. fin ± sankmark eller sumpmark.
Från sidan 13 och 14 i Finja genom tiderna, John Sundberg, 1953.

Albobygget: Nybygge av en person fr. Albo härad
Blankebygget: Bör möjligen sammanställas med stå blank = stå översvämmad.
Bommeryd: röjningen vid bommen.
Broröd: röjningen vid bron.
Bökestorp: sms. med böge = bokskog. Utt. Bögestorp.
Drakelia, äldre. Dralia: Den mödosamma liden.
Gärastorp, möjl. sammansatt med Gerhard.
Gunnarstorp, sms. med Gunnar.
Gåsabygget, binamn på Albobygget. Uttal: Gausabygged.
Himmelen, binamn på Bommeryd. På gr. av den höga. belägenheten. Hässlekulla, kullarna bevuxna med hassel. Kallas vanl. Kullarna.
Hörlinge, möjl. ett nybygge av någon person stammande från Höör. Kollinge, den kalla eller frostlänta platsen ( ?)
Lergravsbygget, ingen förklaring behövlig.
Mjölkalånga, (Melkalanga 1318 i berättelsen om Matts Kettilmundssons strid med konung Erik Menved). Genom området rinner en å, Mjölkalångaån. Enl. docenten Gunnar Hedströms tolkning, ännu otryckt, men meddelad för några år sedan i ett föredrag i Sydsvenska Ortnamnssällskapet i Lund, antager vattnet i ån stundom en mjölkvit färg, som kommer från kaolinlager, som det passerat. Uttal: Melkalånga. Betydelsen alltså: ”Den långa sträckan där vattnet färgas mjölkVitt”.
Mölleröd: röjningen vid möllan, här sannolikt en vattenkvarn.
Risberg (utt. Risbjär): berget el. höjden där ris växer (ris = småskog, buskvegetation).
Rävstorp: efter djurnamnet eller ett öknamn. Smedstorp: torpet el. nybygget, som en smed anlagt. Svärtingstorp: av egennamnet Svärting.
Tvärskog: skogen som ligger på tvären.
Tyringe: Tyringarnas boplats. Tyringarna: ättlingarna efter någon viss I I Ture. Säkerligen ett av de äldsta namnen i socknen.
Tyringe mölla: mindre by vid T., efte~ en vattenkvarn. Tysborg: svårförklarligt.
Vedhygge: platsen där man huggit ved.
Värgap: det blåsiga stället.
Öraholma: de sandiga höjderna (ö.r = grus el. sand).

Tillbaka

 

 

Finja från början

Bland de första människorna som var ute på jaktmarker kom några till Finjasjön. De hittade där en lämplig bosättningsplats, sjö med fisk och skogar med mycket villebråd. En av de stora boplatserna fanns några hundra meter norr om Finja kyrka. Strandlinjen var då betydligt högre än idag. Denna är störst av de 19 stycken boplatserna runt Finjasjön. Här har gjorts över 3000 fynd av yxor, pilar, knivar och skrapor.

Boplatsen är 9000 år gammal. Här lär människor ha levt under åren 7000-4000 f.Kr. Man har på många platser hittat ben efter både tama och vilda djur. Hasselnötter verkar ha varit populära på grund av alla nötskal. Maten har även innehållit sädeskorn och torkade vildäpple. Forntidsgravar visar att de döda fick med sig kläder, husgeråd och vapen till ett liv efter detta.

Bilder genom ristningar på hällar och i grottor berättar för dem viktiga händelser både i fred och krig. Tydligen var får, getter och hundar de första djuren i hushållen. Bostaden var en manshög hydda med en stomme av trädstammar hopflätade med kvistar och översmetad med lera, det hela täcktes med grästorv. För att komma in i hyddan kröp man genom en övertäckt gång, som skulle ge skydd mot kyla och överfall. Det har gjorts flera fynd vid boplatserna som visar hur människorna levde. De använde eld eftersom där fanns eldhärdar. Lerskärvor visar att kokkärl var gjorda av lera. Finja är troligen Sveriges äldsta boplats. På Möllerödsfältet har man hittat en 13 000 år gammal flintspets, en så kallad krumborr. Arkeologer hittade där sju pilspetsar och tre flintskrapor. Boplatsen var nog en kortvarig jaktstation. Man vet inte när bosättningen satte igång ordentligt i Finja. Det har funnits en kristen församling sedan 1200-talet.

Finja by har åren 1703 och 1769 nästan fullständigt brunnit ner. Många av gårdarna brändes ner redan 1677, av fältherrarna Hummerhjelm och Ascheberg. Vid denna tiden sägs det också att byn var ett tillhåll för snapphanare.

I början av 1600-talet härjades Finja av en pest. Pesten tog de flesta av socknens då cirka 550 invånare. Under 1600-och 1700-talen, och delvis 1800-talet, var det nödår i Finja. Det fanns föräldrar som rymde från sina barn för att slippa se deras hemska lidanden. I de allra äldsta skrifterna kallades Finja Föhnie sedan Fenie, under 1700-talet Finnie och idag Finja. Var kommer då namnet Finja ifrån? Någon påstår att det kommer av Fönia eller fön som betyder vacker trakt. Det troliga är att det kommer från fen som betyder mosse.
Anette Johnsson

Tillbaka