Kategori: Personliga berättelser

Tillbaka till Lantbruk/gårdar

 

Under de första åren på 1950-talet igångsattes en omfattande byggnation till det som skulle komma att bli Finja Badplats. Fanjunkare Gösta Jönsson – »Marocko-Jönsson« var drivande i bygget och planerna var både stora och vida.
Man schaktade bland annat upp vallar en bit ut i vattnet och fick på det sättet en stor bassäng ägnad åt friluftsbad. Till det anlades också en brygga och man grävde ytterligare en – djupare – bassäng där ett tio meter högt hopptorn uppfördes.
Tornet hade tre avsatser på 3, 5 och 10 meter.

Blinkande flipperspel
Idyllen som på detta sätt tog form kompletterades med ett café och en kiosk. Caféet ståtade bland annat med ett blinkande flipperspel. En minigolfbana gjorde Finja badplats komplett.

Kulörta lyktor
Sommartid arrangerades här fester med såväl dans, kulörta lyktor, tombolahydda och skjutbana. Själv minns jag att jag vid något tillfälle fick hjälpa till att dra pilar ur tavlor och väggar i sagda luftgevärsbana …

Men vad vore en badplats utan simskola och inte heller det fattades här. Sommartid under en följd av år på 1950-talet lärde vi Finjabarn oss att simma – både bröst och rygg.

Cykeltur i motvind
För oss som bodde i »stationssamhället« blev det en cykeltur i klunga först »upp« till Finja by och sedan »ner« längs den långa backen till badplatsen.
Man slutade nästan aldrig förundra sig över att det kunde blåsa motvind både när vi cyklade »dit« som »därifrån«. Vi tyckte att vi fick slita hela tiden …

Torrsim
Vi slet också med torrsim och vi skavdes med korkdynorna och rätt ofta frös vi också i det rätt svala vattnet.
Men vi erövrade också simmärken, både Simborgaren, Järn, Brons, Silver och till och med Magistern! Fast i det senare fallet var man tvungen att både simma klädsim och framför allt hoppa från översta våningen i hopptornet. Och det var det inte så många som kunde tänka sig …

Avslutningarna på simskolan var högtidliga evenemang. Då kom föräldrar och vänner och tittade på oss när vi visade upp vad vi lärt oss under den förlidna sommarterminen. Då var det också utdelning av märken, lagerkransar och diplom. Och så var det fotografering!

Bilden är från en sådan avslutning. Kan vara 1955 eller 1956. Simlärare hade vi flera stycken under årens lopp men vid just detta tillfälle vill jag minnas att han hette Brännström.
Arne Forsell

Personerna på bilden, så som min syster Ingrid och jag tycker oss känna igen dem: 1- Arne Forsell, 2-Borgström(?), 3-Maj Persson, 4-?, 5-Lars Hörberg, 6-Lars Hallberg(?), 7-Simlärare Brännström, 8-Katarina Månsson, 9-Ingrid Forsell, 10-?, 11-Rune Westesson, 12-Maj-Kristin Larsson, 13-Yvonne Larsson, 14-Bengt Nilsson, 15-?, 16-Rutger Möller, 17-?, 18-Mona Jeppsson, 19-Gun-Britt Gustavsson, 20-Gun Wendel (?), 21-Kerstin Larsson, 22-Göran Svan, 23-?,24-?, 25-Gertrud Sköld, 26-?, 27- Roland Nilsson, 28-Yvonne Persson, 29-Benna Håkansson (?), 30-Roland Oscarsson, 31-Inga-Lill Byberg, 32-Kerstin Hallberg, 33-Ulla-Britt Byberg, 34-Ingrid Troedsson, 35-Gun-Britt Magnusson, 36-Borgström(?), 37-?, 38-Lennart Larsson (?), 39-?, 40-Leif Svan, 41-?, 42-?, 43-?, 44-Göran Sjöström, 45-Kajsa Pettersson, 46-Carl-Axel Månsson

Tillbaka till Personliga berättelser

Velourverken i Klockaregården vid nerfarten till Finja båtplats startades 1946 av Gunnar Berg som tidigare varit förlagschef för Dagens Böcker (D B) i Malmö samt upphovsman till Riksförbundet Sverige Tyskland (RST). Efter krigsslutet avvecklades, av förklarliga skäl, dessa organisationer och direktör Berg startade Velourverken i Finja som blev branschledande i Sverige inom detta område.
Även Villa Granbo – i dag Viktor Olssons bostad – tillhörde verksamheten. Där bodde tyska ungdomar som arbetade i fabriken. I ett annat  hus på denna tomt maldes tygtrasor till stoft  som sedan användes vid velourtillverkningen.

Jag har själv jobbat vid den här kvarnen under ett sommarlov på 1950-talet. Direktör Berg promenerade varje dag till dåvarande Gästhemmet (f d Prästgården / idag Finjagården) för att äta lunch med sin hustru. Dagligen mellanlandade han då också i mina föräldrars affär för diverse inköp, bland annat cigarrer av hög kvalitét.
Med basker på huvudet, promenadkäpp, cigarr och sin lilla österrikiska hustru vid armen var han »en udda fågel” i Finja Kyrkby vid förra halvsekelskiftet.

En av fördelarna med tyska grannar var för övrigt att jag ibland kunde få privatlektioner i tyska under min läroverkstid.
Willy Westeson

Tillbaka till Personliga berättelser

INLEDNING
Finja är en liten by med cirka 700 invånare, 5 km från Hässleholm. Finja är upp-delad i två delar, kyrkbyn och samhället närmare järnvägen. Här bor några lantbrukare, men mest barnfamiljer och pensionärer.

BAKGRUND OCH SYFTE
Genom att ta reda på mer om min hembygd får jag mer förståelse varför byn ser ut som den gör idag. Det är roligt för min egen och familjs skull att veta var jag kommer ifrån, men även för att kunna delge andra som är intresserade.

Under 1940-50-talen flyttade många till bland annat Finja när regementen i Hässleholm byggdes ut. Det var då som mina farföräldrar flyttade hit från Helsingborg. De byggde ett hus i Finja, där nu även deras barnbarn har växt upp. Varje litet ortsnamn har en egen historia bakom sig, vad gäller människor, hus, natur. Jag ska nu berätta lite kortfattat om min hembygd Finja.

Utdrag ur Geografiskt-statiskt Handlexikon öfver Sverige af C.M.Rosenberg, Stockholm 1882:
Finja Socken i V. Göinge härad, Kristianstad län, norr och väster om Finjasjön, som genom ett kort vattendrag förenas med Almaån i socknens östra del. Jernvegen Helsingborg-Hessleholm löper genom hela socknen och har stationerna Tyringe i väster och Finja i öster, båda derjemte post och telegraf-stationer. I södra delen stryker en betydlig ås, för öfrigt ärsocknen temligen jemn, än ljungbackar. skog, mosse, än odlade fält. Ett par brännerier förekomma. Sockensparbank. 2 skolhus. Socknen bildar med annexet Hörja ett regalt pastorat af 3 kl. i Lunds stift.

HISTORIA
Bland de första människorna som var ute på jaktmarker kom några till Finjasjön. De hittade där en lämplig bosättningsplats, sjö med fisk och skogar med mycket villebråd. En av de stora boplatserna fanns några hundra meter norr om Finja kyrka. (Strandlinjen var då betydligt högre än idag.) Denna är störst av de 19 stycken boplatserna runt Finjasjön. Här har gjorts över 3000 fynd av yxor, pilar, knivar och skrapor. Boplatsen är 9000 år gammal. Här lär människor ha levt under åren 7000-4000 f.Kr. Man har på många platser hittat ben efter både tama och vilda djur.

Hasselnötter verkar ha varit populära p. g.a. alla nötskal. Maten har även innehållit sädeskorn och torkade vildäpple. Forntidsgravar visar att de döda fick med sig kläder, husgeråd och vapen till ett liv efter detta. Bilder genom ristningar på hällar och i grottor berättar för dem viktiga händelser både i fred och krig.

Tydligen var får, getter och hundar de första djuren i hushållen. Bostaden var en manshög hydda med en stomme av trädstammar hopflätade med kvistar och översmetad med lera, det hela täcktes med grästorv. För att komma in i hyddan kröp man genom en övertäckt gång, som skulle ge skydd mot kyla och överfall. Det har gjorts flera fynd vid boplatserna som visar hur människorna levde. De använde eld eftersom där fanns eldhärdar. Lerskärvor visar att kokkärl var gjorda av lera. Finja är troligen Sveriges äldsta boplats. På Möllerödsfältet har man hittat en 13 000 år gammal flintspets, en så kallad krumborr. Arkeologer hittade där sju pilspetsar och tre flintskrapor. Boplatsen var nog en kortvarig jaktstation. Man vet inte när bosättningen satte igång ordentligt i Finja. Det har funnits en kristen församling sedan 1200-talet.

Finja by har åren 1703 och 1769 nästan fullständigt brunnit ner. Många av gårdarna brändes ner redan 1677, av fältherrarna Hummerhjelm och Ascheberg. Vid denna tiden sägs det också att byn var ett tillhåll för snapphanare. I böljan av 1600-talet härjades Finja aven pest. Pesten tog de flesta av socknens då ca 550 invånare. Under 1600-och 1700-talen, och delvis 1800-talet, var det nödår i Finja. Det fanns föräldrar som rymde från sina barn för att slippa se deras hemska lidanden. I de allra äldsta skrifterna kallades Finja Föhnie sedan Fenie, under 1700-talet Finnie och idag Finja. Var kommer då namnet Finja ifrån? Någon påstår att det kommer av Fönia eller fön som betyder vacker trakt. Det troliga är att det kommer från fen som betyder mosse.

HANDEL OCH HANTVERK
Befolkningen kunde inte enbart livnära sig på marken, utan fick ha en binäring i form av handel och hantverk. I Finja fanns det många hantverkare. De kunde t.ex. vara smed, skomakare, skräddare eller timmerman. En av de gamla Yrkesmännen var “Provinsialhuggare” Johan Ullberg. Han hade sin verkstad i Finja by och var en av Skånes främste träsnidare under 1700-talet.

Omkring år 1875 öppnades en lanthandel i Finja samhälle. Affären hette “Klockareboden” och där såldes även damhattar. En polsk affärsman grundade år 1905 en affär intill Finja station. Vid sekelskiftet fanns det fortfarande kvar två handelsbutiker i kyrkbyn. Lantbrukare August Åkerberg öppnade år 1907 en ny affär i Finja. Idag finns endast Finja lanthandel kvar i byn.

BACKAGÅRDEN
En stor gedigen tegelbyggnad byggdes åren 1908-1909 till Finjas fattighus och ålderdomshem. År 1928 såldes stället till Nils Svensson som på sitt lantbruk hade ett vårdhem för mentalt efterblivna. Landstinget övertog vårdanstalten år 1945. I böljan av 1990-talet var lokaler uthyrda som flyktingförläggning. Idag är vårdhemmet helt nerlagt. Omsorgstagarna har flyttat till eget boende i grupp-bostäder. Istället finns här nu Finjabacken, en konferensanläggning med vandrarhem och restaurang.

FINJA KYRKA
Finja kyrka byggdes under 1130-talet och har kalkmålningar från år 1137. Folk-traditionen berättar att man en gång i tiden höll på att uppföra ett gudshus på höjden vid Soterör (en gammal hednisk offerplats). Det man byggt om dagen rev onda makter ner om natten. I daggryningen fann man ett påbörjat kyrkobygge där idag kyrkan ligger. Från början hade kyrkan inget tom utan troligtvis en klockstapel. Tornet är från 1200-talet och är, precis som kyrkobyggnaden, uppförd av gråstenskvadrar med blindnischprydda trappgavlar. Det fick säkert tjäna som försvarsanordningar under striderna i mitten av 1400-talet.) Det finns två årtal på tornet. Ar 1664, då byggnaden restaurerades. Ar 1805, då uppfördes söderskeppet. Söderskeppet har lokaler för vissa arkivhandlingar, förrådsrum, orgelläktare. Det hänger två klockor i tornet (den stora gjuten år 1738 och den lilla omgjuten år 1847). Tak och kor är ombyggda. Från början var det halm på taket sedan spån, skiffer och idag koppar. Bland kyrkans inventarier finns dopfunten från 1100-talet och ett dopfat i mässing från 1500-talet. Altaruppsatsen och predikostolen är från 1529. De gamla kalkmålningarna knackades fram på 1930-talet. Den senaste stora restaureringen gjordes åren 1969 och 1970. Kyrkogården är omgiven aven ringmur och uppförd av gråsten. Den har utvidgats två gånger, åren 1882 och 1902. Idag finns ytterliggare en kyrkogård i byn och en minneslund vid kyrkan. I kyrkans regi finns bl.a. syförening, barntimmar och tre körer (barn-,ungdoms- och kyrkokören). De håller oftast till i församlingshemmet, snett emot kyrkan.

FINJA ARBETAREKOMMUN
Finja Arbetarekommun bildades den 20 maj 1942 i Finja bygdegård. Trots inkallelser inför det pågående världskriget gick verksamheten framåt och man arbetade för ett bättre samhälle. Årsberättelser och protokoll talar om en god verksamhet med propagandamöten, film och valarbete. Finja samhälle växte fort. Finja Arbetarekommun hjälpte till att lösa frågor kring bebyggelsen, t.ex. avlopp, gator och belysning. Arbetarekommunens medlemmar ökade. Studieverksamheten kom igång med cirklar i t.ex. Svensk socialpolitik, engelska, matematik och trädgårdsteknik. År 1951 fick Finja gamla kommun bilda kärnan i Tyringe nya storkommun. Efter kommunsammanslagningen år 1973 tillhör Finja Hässleholms kommun.

JÄRNVÄGEN OCH POSTEN
Den 14 februari 1873 sätts arbetet med järnvägsbygget mellan Helsingborg och Hässleholm igång. Den 17 mars 1875 kommer invigningståget och Finja har fått en egen tågstation. De som arbetade på stationen i Finja sålde inte bara tågbiljetter, de fungerade även som postexpeditörer. Tyvärr slutade tågen att stanna i Finja år 1965. Åtta år senare lades även postkontoret ner eftersom stationshuset skulle rivas. Den 27 mars 1985 öppnades en ny post i Finja invid lanthandeln. Idag är den nerlagd och istället har affären hand om paketservicen.

SKOLAN I FINJA
Undervisningens resultat för Finnie år 1687. 5 barn kunna skriva och läsa skrift. 25 barn kunna läsa i bok. 56 barn kunna läsa utantill deras kristendomslära Allmogeskolan: Finja anställde en permitterad militär (Sjögren) som skolmästare mitten av 1700-talet. Han erhöll veckolön av dem som “hade barn hos honom”. Folkskolan: Ar 1818 anställde finjaborna sockenskräddaren Jöns Tufvesson Isbergsom skolmästare. Han bodde i ett eget hus i Finja, där barnen kunde samlas till läsövningar. Ett äldre boningshus från Mjölkalånga bildade stommen till Finja skolhus, ca år 1840. Salen skulle ge utrymme för växelundervisning åt 80 barn, “emedan flera barn icke kunna antagas på en gång besöka skolan”. I mitten av 1950-talet byggdes en ny skolbyggnad vid sidan av den gamla. Den gamla folkskolan användes som slöjdsal och sal åt klass 1-2. Skolan fick ny utbyggnad med klassrum, bibliotek och gymnastiksal år 1989. Idag är gamla småskolan och gymnastiksalen omgjorda till två dagisavdelningar. På skolan finns deltidsförskola, klass 1-5 (klass 6-9 får undervisning i Tyringe) och ett fritidshem.

BANKEN
Finja socken sparbank startade sin verksamhet år 1873. Expeditionen fanns i det gamla kommunalrwnmet i kyrkbyn (idag Finja församlingshem). På öppningsdagen sattes det in 1 183,43 riksdaler riksmynt i 62 poster och tre lån på tillsammans 340 riksdaler riksmynt utlämnades. Redan från början var det först och främst säkerheten som gällde.

Smeden Nils Lundström i Finja fick i uppdrag att tillverka en kassakista, som kostade 75 riksdaler. År 1943 flyttade expeditionen till Tyringe, men behöll ändå det gamla namnet. (Matteröds och Finja sockens sparbank gick ihop till Tyringe sparbank i september 1971.) Den 4 december 1969 öppnades ett nytt avdelningskontor i Finja. Kontoret fanns i Sune Jönssons nyrenoverade korsvirkesfastighet mitt emot skolan. I mars 1989 stängdes banken för gott, troligen p.g.a. för liten omsättning och av säkerhetsrisker.

BYGDEGÅRDEN
Finja bygdegårdsförening bildades år 1937. Då avdelningens medlemsantal kraftigt ökade och närmade sig 200 beslöt man att försöka förverkliga tanken på ett föreningshus på landsbygden. Det blev en dragkamp om var i kommunen bygdegården skulle förläggas men Finjaförslaget vann. År 1938 uppfördes byggnaden som kostade 21000 kr.Förutom en stor och en mindre samlingssal fanns där även kök och. vaktmästarebostad. Under åren 1992-1993 gjordes en omfattande om- och tillbyggnad med nytt kök, nya handikappanpassade toaletter, ny entre och foaje. Finja bygdegårdsförening firar i år 60-årsjubileum. Bygdegården är fortfarande en viktig samlingspunkt i bra skick och väl uthyrd.

LARS ERIK LARSSON
Lars Erik Larsson är nog den mest kände personen som har sitt ursprung från Finja. Han var kompositör och skrev bl.a. Pastoralsviten (med den kände Epilog ur En vintersaga) och Förklädd Gud. Han föddes i Åkarp år 1908, men hans släkt på faderns sida var från Finja. Tonsättarens farfar Bengt Larsson var lärare i Finja. Hans farfarsfar var klockare och välkänd som Klocke-Lars i det lilla samhället.

MINNEN FRÅN FINJA
Nelly Sten har skrivit ner flera dikter och samlat dem i två skrifter, Minnen från Finja. De är utgivna år 1944 respektive 1946, behållningen för skrifterna gick till Finja Röda-kors.
Här följer delar av några dikter.

I hjärtat av Finja vi samlas idag,
den festen är av det vanliga slag.
Vi samkväm den kalla, den passar oss alla.
Viljan är god, men förmågan är ringa,
vi uppsjö ej hava av de mynten som klinga.
(Uppläst vid Röda-kors samkväm i Finja Kommunalhus.)

Finja, du lugna och härliga vrå,
din sydöstra granne är insjön den blå.
De mörkaste moln, den leende sol,
du båda kan spegla från samma kupol.
(Insjö med omnejd)

I Finja på fälten bortom byn
en byggnad, vars torn sträcker mot skyn
och mot den högre regionen,
det är den nya brandstationen.
Det är som väktaren på Sions murar,
som varsel ger när faran lurar.
Mandom, mod och morske män
bor i gamla Finja än,
med kraft i arm och mod i barm
och räddar den som blir för varm.
Det är så nu, det var så innan,
denna befattning får ni ha ifred för kvinnan.
(Till Frivilliga brandkåren)

SAMMANFATTNING
Det känns roligt att veta att jag har vuxit upp i byn som troligen ligger vid Sveriges äldsta boplats. Finja har växt från ett bondesamhälle med hantverkare och handlare till att mer bli en förort till Hässleholm. Finja har varit en egen kommun med tågstation, post, bank, många affärer, cafeer, bensinstationer m.m. Idag är byn mycket förändrad. Finja är fortfarande en egen församling (dit även Tyringe ingår), med en vacker kyrka. Här är lugnt att bo, men ändå nära till staden (dit man idag kan åka buss istället för tåg).Här finns barnomsorg, skola, fritidsgård, idrottsförening, egen lokalrevy, lanthandel, skoaffär, bygdegård m.m. Tittar man närmare på Finja kan man hitta mycket mer än man anar och/eller vad jag har berättat nu. Finja är och kommer troligen att förbli en liten, lugn och barnvänlig förort till Hässleholm, så länge barnfamiljer vill bo här.

KÄLLFÖRTECKNING
Elander, Björn- Finja sockens sparbank nu Tyringe sparbank (Tyringe 1973)
Sten, Nelly- Minnen från Finja (Hässleholm 1944)
Sten, Nelly- Minnen från Finja II (Hässleholm 1946)
Sundberg, John-Finja genom tiderna (Hyllstofta 1953)
Tidningsartiklar ur Norra Skåne
Samlat material om Finja med hjälp av Lennart Frost.

Tillbaka till Forskning om Finja

Bakre raden, Herta Nilsson, Marianne Krantz, Greta Larsson, Hildur Ljunggren, Maj-Britt Byberg, XXXX Wahlgren, Rut Sjöström, Margit Karlsson

Mittersta raden till vänster Majvi Andersson, Vivan Pettersson, tomt, Emma Forsell, Anna Persson, Selma Karlsson, tomt

Främre, Augusta Nilsson, Inga Nilsson?, Gunborg Andersson, tomt, tomt

Tillbaka till Personer i hus och byn

En bild från 1957-58, Traktorplöjningstävling på Hörlinge gård Finja.
Deltagare; Fr. v. Arne Olsson Björkeröd, Gunnar Persson Åhusgården, Arne Carlsson Öraholma, Sune Svensson Davidstorp, Lennart Rundberg Augustenborg,
Bedömare; inspektor och ladufogde Hörlinge och Erik Simonsson Skönabäck, Kurt Welin Trulsäng, Ingvar Kristoffersson Spångängen, Gottfrid Eliasson Finja By och Ervin Nilsson Måleböke.
Segrare blev Gunnar Persson och efter tävlingen bjöds det på kaffe av fru Hanna Ising.
Arne Carlsson

Tillbaka till Foto från Finja

Hej, sänder en bild från mitten av 1950 talet; Finja SLU har anordnat skidtävling hos Torsten Lindahl Kyrkholma.

Längst bak stående fr. v.; Lars Svensson, Torsten Lindahl, Kurt- Lennart Martinsson, Ruben Jönsson, Leif Svensson, Bertil Nilsson, Jussi Nilsson, Per-Arne Nilsson och Erik Gustavsson.
Mittraden; Ingvar Svensson, Elsie Svensson, Kalle Pålsson, Lennart Svensson, Arne Olsson, Bertil Svensson och Karl-Erik Persson.
Främst; Ulla Lindahl, Karin Svensson, Sune Jönsson, Tyra Pålsson och Ragnhild Johansson.
Kanske är det intressant
 Arne Carlsson

Tillbaka till Foto från Finja

Diana Drougges examensarbete i Landskapsvetenskap.
Finns det paleoekologiska spår av en vikingatida storgårdsetablering i Finja, Norra Skåne?

Tillbaka till Forskning om Finja

Finja genom tiderna
utarbetad av
Johan Sundberg

På uppdrag av Finja kommun 1953

Krigshändelser i Göingebygden.

»Slaget vid Mjölkalånga den 26 oktober 1318, då Matts Kettilmundson besegrade Erk Menved, hör till de äldsta krigshändelserna i bygden.«, sidan 22.

»I Finja socken fanns från början endast fem byar och dessa voro: Kyrkbyn, Öraholma, Hörlinge, Tyringe och Mjölkalånga.« sidan 102.

»I början på 1940-talet då det blev aktuellt att Skånska Pansarregementet skulle förläggas till norra Skåne gjorde Finja

sidan 143

 

 

Jag är född och uppvuxen i Finja. Mina föräldrar flyttade hit 1949, då Finja var som mest aktivt i samband med att P2 utökade sin verksamhet i området.
Finja har sedan länge haft skola för barn i åk 1-6 och där har jag haft min skolgång. Skolan innebar en del läxor, men det fanns även tid över för lek. Några datorer var det ju inte tal om då … istället blev det ofta brännboll eller fotboll, eller Cowboy & Indian-lekar i skogen.
Sommartid samlades vi vid Finja badplats, där det vissa kvällar också ordnades fest med dans på utomhusbana. Med tiden blev här ett större café där besökare, förutom fika även kunde spela automat-bowling eller dansa på den permanenta utedansbanan med riktig scen. Allt uppsatt på pelare för att klara eventuella översvämningar. En damm med tillhörande hopptorn byggdes och en fin båthamn för ekor anlades. I takt med att vattenkvalitén i Finjasjön och antalet badgäster sjönk i slutet av 60-talet, blev badplatsen med tiden förfallen och idag återstår ett fågeltorn och en kanal för båtangöring.
Fotbollsplanen som tidigare var belägen mitt emot skolan flyttades på 60-talet till nuvarande plats ner mot Aleskogen mot Finjasjön, eftersom det planerades bygga fler bostäder i centrum.

Aktiva föreningar
Finja har haft flera aktiva föreningar där Finja idrottsförening engagerat många bybor under lång tid. Här fanns även schackklubb, bygdegårdsförening och Unga Örnar. Även politiska föreningar, så som Socialdemokraternas Arbetarkommun och Bondeförbundet (numera Centerpartiet) var aktiva i bygden. SLU (Svensk LantbruksUngdom) ordnade ofta ungdomsdans till orkester i Finja Bygdegård, och det lockade fler än bara ”Centertrogna” skaror. I Bygdegården arrangerade Finja IF även bingokvällar ibland.

Kyrkbyn, Nya byn och Stationsbyn
Bygden har varit uppdelat i ”Kyrkby”, ”Nya byn” och ”Stationsbyn”. I kyrkbyn bodde många med knytning till lantbruket och släkt från gamla Finja Socken. Stationsbyn var den ”borgerliga” delen där man var knuten till järnvägen och handel. Däremellan fanns vad jag kallar ”Nya byn”. Merparten av husen i nya byn tillkom från slutet av 1940-talet fram till 1970, då många ”nybyggare” kom i samband med Regementet P2´s flytt från Helsingborg, liksom min egen familj. På 60-talet utökades verksamheten och en andra omgång hus behövdes och därav benämningen av ”gamla och nya P2-husen”.

Många förrättningar
Under min uppväxt fanns Finja Lanthandel med separat mejeriaffär. Intill låg Malte Perssons slakteriaffär och mitt emot kom Hörbergs bageri som gjorde spettkakor. Byn har haft en fungerande järnvägsstation med post, pappershandel och Hulda´s ICA-affär, där brunsocker såldes till alla barns förtjusning. I samma område fanns ett café som var ett kärt tillhåll för ungdomarna i Finja, men som tyvärr brann ner i början av sextiotalet.   Därefter startade Edla och Sture Wendel upp ett nytt café på bottenvåningen i sitt eget hus, till mångas glädje.

Telestationen
I Finja kyrkby fanns samtidigt Westessons ICA-affär och jag minns att det uppskattades av oss med många affärer, inte minst till jul …då alla fick flera gratis adventskalendrar. Grundaren av Finja Betong AB, Kaj Andersson, drev också en installationsrörelse med tillhörande El-affär. I Finja fanns också en egen telestation där alla samtal in och ut från Finja kopplades. Vi var många barn som tyckte det var jättekul att tjuvringa till Teletanten, Agnes Hemberg, ända tills vi fick klart för oss att hon kunde se vem som ringde …

Spettkakor
Nils Oskarsson konkurrerade med Herta Hörberg och hade även han tillverkning av spettkakor i sin källare. Eftersom jag var kompis med sonen i huset kunde vi ibland olovandes få tillgång till spettkakesmet som för oss uppfattades som en himmelsk delikatess. Och eftersom den fick smakas av i smyg, blev det ju lite spännande det med.
Med tiden skaffade fler hushåll bil och då fick makarna Larsson på Shellmacken konkurrens av en nybyggd Gulfmack med bilservice. Macken utökade efterhand med både kaffeservering och försäljning av fritidsmöbler.

Klackfabriken
Snett emot Shell låg Hässleholms Klackfabrik som tillverkade klackar till damsko och svarvade träskålar. I byggnaden kom senare Sko-Per att husera. I Rune Jönssons smedja, tillverkades och reparerades allt i stålväg. Kristianstads Läns Landsting byggde upp Backagården, en institution för förståndshandikappade vuxna. Backagården bedrev jordbruk och flera vårdtagare fick vara med och hjälpa till hos Birger Johanssons blom- och växtodlingar intill. På senare tid har Backagården byggts om och anpassats för andra verksamheter.

Kyrkominnen och gamle kungen
Jag var inte särskilt aktiv i kyrkliga sammanhang under min uppväxt, men barndop och konfirmation har varit en viktig tradition för familjen. Mina första minnen av Finja Kyrka härrör sig från slutet av 50-talet, då sonen (numera min svåger) till kyrkvaktmästare Hilding Nilsson berättade många historier om när kung Gustav VI Adolf vid flera tillfällen besökte kyrkan, konst- och arkeologiintresserad som han var.
Flera av bygdens barn var delaktiga i både Pingströrelsens söndagsskola i Filadelfiakyrkan, men även i Svenska kyrkans söndagsskoleundervisning. De olika söndagsskolegrupperna anordnade både utfärder och julfester, vilket gjorde det ”dubbelt så roligt” för de som deltog i båda.
På 70-talet var Göran Kallmer komminister i Finja och startade upp en stor ungdomsverksamhet med körsång. »Freedom« bildades och gjorde ett par skivinspelningar som blev världsberömda i hela Finja med omnejd.

Avveckling av lokal service
Numera är jag pensionär, men är aktiv som ledamot i Kyrkorådet och alternerar som kyrkvärd i Finja kyrka med Kerstin Torkelsson. Jag har bott i Finja i stort sett hela mitt liv och kunnat följa både utvecklingen och numera avvecklingen av den lokala servicen. Att det blivit som det blivit är vi Finjabor till stor del själva ansvariga för. Det blev ju billigare att handla på Hässleholms stormarknader eller på ännu större köpcentra i Skåne, vilket gjorde att även bank och post »passade på« att följa med. Om utvecklingen är bra eller dålig finns många olika meningar om, men idag är det väl snart enbart toalettärende man inte måste måste sköta via Internet.

Kyrkan och naturen
Kyrkans roll i bygden ser annorlunda ut än tidigare, då kyrkan nu fått konkurrerande utbud av kontaktnät via media, och gett kyrkan en helt ny konkurrens för att ge folket andliga värden. Men jag hoppas att människor fortsättningsvis kommer att förstå vilket värde vi har i kyrkorummet där vi för en stund kan skapa oss en harmoni och ett lugn som kan vara svårt att få utanför kyrkan. Samma känsla kan man också få om man lyckas hitta en naturupplevelse utan störande ljud. En skogsmiljö eller en stilla porlande bäck kan innebära samma frid och ro, något vi också får tacka Skaparen för. Liksom andra Finjabor, hoppas även jag att den positiva inflyttningen av barnfamiljer till byn ökar möjligheterna för att kyrkan åter igen ska kunna erbjuda aktiviteter för olika åldrar.

Himmelsk smet
Ännu trivs jag i bygden och tycker fortfarande att Finja är en lagom stor ort som jag tror ska finnas och ge många invånare glädje och ro under många decennier framöver men jag saknar dock busslinjen 531 och den himmelska spettkakesmeten.
Arne Larsson

Tillbaka till Personliga berättelser