Författare: Finja

Torghandlaren och hans grönsaker, artikel från 1998

Börje Johanssons minnen som, grönsakshandlare på torget i Hässleholm.

Han var fyra år då han första gången stod på torget i Hässleholm och sålde grönsaker, tillsammans med sin far Birger Johansson. Birger som säkert många äldre hässleholmare har köpt grönsaker av, började med att plocka kantareller och sälja på torget.
I över 40 år har Börje funnits på torgen i Hässleholm och Osby med sina färska grönsaker och att inte förglömma – alla blommor.

Levande höns
Just där han står i dag, stod på den tiden fiskhandlaren, som dessutom sålde levande höns. Charkuteristen sålde sina varor från en trävagn med tak, förspänd med häst. Där Nisses nu ligger fanns häststall och under fanns lager för torghandlarna. Vid Bengtssons järnhandel, nuvarande modehuset Larette, fanns familjens första grönsaksaffär, som sedermera flyttade till Stadshotellets hus och intill musikaffären. Men det första riktiga trevliga minnet är alla bananer; vindruvor och apelsiner som kom efter kriget.

Sensation
– Vindruvor var en sensation och de var mycket dyra. Deras kilopris var lika mycket som i dag, och då har pengarna blivit mycket mindre värda, konstaterar Börje.
Leif B Frid

Detta är en artikel jag skrev för ArtKultur 1998, så den är nästan 20 år gammal. Men den kanske kan få igång både Börje och andra att minnas en handelsträdgård som väl nästan alla Finjabor har en relation till, även jag som bara bott i Finja i 20 år.

Har du några minne av Börje, som grönsakshandlare?
Skriv och berätta.

Tillbaka

Jörgen Krantz berättelse om Inge Almgren

Mycket trevligt att någon lagt ner tid på att sammanställe detta.

Angående Inge Almgren så har jag lite historia att berätta om honom och tiden runt 67-68 så heter grabben på en av bilderna Ero och kom egentligen från Backagården men jobbade, avlönades och bodde hos Inge under längre perioder.

Inge var en vänlig själ och bjöd in dem som kom och hälsade på honom. bland annat var vi några ungdomar som hjälpte honom under skolloven med lantbruket, högg och körde in hö, plöjde med hans Gråsugga.

Han upplät ett rum som vi fixade till där vi kunde umgås. Jag ska inte namnge någon men vi var 6-7 stycken som under något år regelbundet tillbringade vår fritid där.

Inge var sträng, öl, alkohol och rökning var förbjudet.

Några år innan Inge dog kom det ett brev till mig där han berättade att han hade vunnit lite pengar och ville dela med sig till de som ​varit där och ​hjälpt honom. Naturligtvis blev man väldigt exalterad och förväntade sig ett stort belopp. Efter en tid så kom det ytterligare ett brev med 150kronor!

Vid några tillfällen innan Inge dog så var jag och hälsade på honom i Tvärskogs skola där jag tror han bodde under sin sista år. Det var några härliga år när man var i skarven mellan pojke och man.
Jörgen Krantz

Tillbaka till Inge Almgren
eller
Till Personliga berättelser

Skolorientering troligen 1956

Denna bild bör ha varit tagen cirka 1956 och i samband med något slag av orientering i skolan. Platsen är »Skansen« vid vägen mot Vankiva och inte långt från det ställe där Bröderna Hall numera har sin anläggning.

Personerna är (så som jag uppfattar det) från vänster:  ???, Eddie Eriksson, Jan Persson, ???, Wasti Wendel, Gun-Britt Gustavsson, ???, Bengt Nilsson, Arne Forsell, Kerstin Larsson.
Arne Forsell

Tillbaka

Stinsen vinkar av tåg

Stinsen Erik Byberg i färd med att vinka av ett tåg vid Finja Station.

Eftersom »publiken« på perrongen tycks bestå av ett antal mammor från Finja , bland andra Anna-Stina Hallberg och Emma Forsell
antar jag att det handlar om att vi – jag och mina skolkamrater–  är på väg att anträda en skolresa.
Bilden bör vara tagen någon gång i mitten av 1950-talet.
Arne Forsell

Tillbaka

Uno Forsare minns Solhaga

Ett foto kom från Uno Forsare
Som 17-åring, 1952, flyttade jag från Röinge till Solhaga i Finja. Där bodde jag kvar till 1956/57, bland mycket annat som radioamatör med anropssignalen SM7BUA.

Fotot har jag lånat av Bodil Fredfelt, prost emerita, vars familj ägde Solhaga under ett antal år. Bodil finns i telefonkatalogen, hon blir säkert bara glad om du hör av dig och har mer att berätta om livet på Solhaga.

Frisör på Solhaga
En tid, det bör ha varit cirka 1956, var det en dag i veckan frisersalong
en trappa upp i Solhaga. Frisören, en man från Vanneberga, hade
tidigare varit straffad för fosterfördrivning.
Uno Forsare

Någon mer som har minnen av huset eller de som bott i det. Tveka inte att höra av er på epost info@finjasocken.se

 

Tillbaka

Potatisplockning 1943

Skoluppsats skriven 11 oktober 1943
Första gången jag plockade potatis borta var hösten 1943 och det var hos närmsta grannen Leif Nilsson.

Vi började klockan 7:00 och slutade på kvällen 18:00. Leif hade 12 plockare som arbetade i par för att kunna hantera korgarna lättare.

Inlånade hästar
Ett par hästar hade han lånat för att dra potatisupptagaren, hans egna hästar var kopplade till vagnen som potatisen skulle tömmas i. Jag plockade tillsammans med Olle Månsson, han var några år äldre än jag och duktig plockare. Agne Olin tömde korgarna och sedan lastades potatisen av i en stack där de skulle lagras.

15 minuter rast
Efter ett par timmar var det matrast i 15 min. alla hade smörgås och i regel mjölk eller kaffe med sig. Klockan 12:00 var det rast i en timme och en kvart och alla gick eller cyklade hem för att äta middag. På eftermiddagen. hade vi 15 minuters kafferast.

Jag upplevde att det var väldigt noga med tiderna när man började och slutade och även rasterna var alltid på minuten exakt.

Möjlighet för kvinnor och barn
Potatisplockningen på hösten var tillfälle för kvinnor och skolbarn att tjäna några kronor, det var dryga dagar men det oftast bra stämning och glada skratt.
Vi fick fritt från skolan i cirka en vecka för potatisplockning. Lönen vi fick efter en lång dag var 6 kronor och 50 öre.

Gården såldes
Leif Nilsson bodde på gården tillsammans med två syskon Berit och Arne, »Arne Norsken«  1946 såldes den till Bertil och Maja Svensson och ägs i dag av deras son Lennart Svensson.
Arne Carlsson.