Tillbaka >>>
Artikel om boken
Författare: Finja
Albin och Sigrid Carlsson gifte sig 1943
Bröllop 1943 eventuellt -44, för Albin och Sigrid Carlsson, de hade bröllopsfesten hemma hos mina föräldrar Selma och Berndt, Albin och Sigrid hyrde del av ovanvåningen i vårt hus.
Albin arbetade på Backagårdens Arbetshem som det hette då när det drevs av Nils Svensson. Inbjudna var arbetskamrater, släkt och vänner.
Vid bordet fr. v. sitter Harald Friman arbetskamrat, bakom honom står frun till Per Olsson han var arbetskamrat, ej på bild, de var föräldrar till konstnär Leif Lilja. Sedan min mor Selma och Anders Svensson han var föreståndare på Fridhemsskolan i Hässleholm och han var bror till Nils Svensson. Bror till Albin glömt namn, och bror Hilding Carlsson med en dotter i knäet, han arbetade i många år i Tyringe lokalförening, hans fru står bakom och mina systrar syns intill. I dörren står arbetskamrat ej namn, och grannarna Arne »Norsken« hans bror Leif och Inge Almgren tidigare arbetskamrat.
Efter några år flyttade Albin med familj till Osby och arbetade inom träindustrin, planer att starta ett ambulerande sågverk började ta fart hösten 1949. Traktor och sågverk inköptes och drömmen om ett eget företag skulle förverkligas.
Den 29 januari 1950 ställde Albin upp sågen på deras tomt och skulle trimma in så allt var ok. Då hände något traktorn välte och Albin omkom tragiskt. Albin var inte släkt till oss men var en av min fars bästa vänner. Albin och Sigrid hade två pojkar Jan och Åke, Åke arbetade många år på Finja Betong som förare av betongbil.
Arne Carlsson
Tillbaka
Deadline eller måltid
Måltid den tid då vi ska gå i mål med insamlandet av information.
I dag är det 14 juli och vi har sagt att vi ska samla information fram till 31 juli.
Så leta i minner, i skrivbordslådor eller garderober som du ser att du vill dela med dig av till den kommande boken om Finja.
du kan skicka på epost info@finjasocken.se om du vill ha hjälp, du kan även ringa 0706 916 571 så hjälper jag dig vidare.
Leif, Diana och Arne
redaktörer och informationssamlare
Finja kyrka sevärdhetskyrka
Krav på ny skolbuss
Dahlmans hemslöjd
Några minnen
En smula sliten är den kanske … stråna har torkat och gulnat ytterligare och de röda banden har tappat lite av sin fräschör.
Men ögonen är fortfarande pigga och glada och varenda jul har den fått komma fram och hjälpa till att öka på julstämningen – det kanske enda kvarvarande handfasta minnet av »Dahlmans halmslöjd« i Finja!
Julbocken hemma hos Elisabeth Westergren!
Det var Elisabeths syster, Evy, som band bocken den gången i mitten på 1940-talet när hon som 15-åring arbetade på andra våningen i den stora röda ladan som var ”Dahlmans”. Ett tiotal anställda hade firman – kvinnor och män – och här, alldeles intill järnvägen och snett mot järnvägsstationen, producerades kransar, utsmyckningar och julbockar. En stor produkt var också halmskor till »kronan«. Vintrarna var svåra på den tiden, skor av halm var det bästa man kunde ha för att hålla fötterna varma på den tiden. Sverige var omgivet av krig och beredskapsfolket i fält suktade efter halmskor från Finja!
Evy berättar att arbetet hos Dahlmans började klockan sju varje morgon. Då hade hon och väninnan Greta, som också jobbade i halmfabriken, cyklat från Hörlinge där de bodde.
– Det var långt att trampa, berättar Evy. Så det hände ibland att vi kunde lifta med mjölkbilen för att komma i tid.
Där uppe i produktionen släppte fönstrena in sparsamt med ljus, det dammade och rök och luften blev torr av allt stoftet som yrde. Själva arbetet var också mycket hantverksmässigt och både tungt och hårt.
– Halmen kom i tunga balar som skulle lyftas på plats. Och man fick sår på fingrarna av allt virande med band och ståltråd. Dahlman själv var heller inte särskilt omtyckt.
– Och så tyckte vi det var lite obehagligt att vara så nära »kråkslottet«, som vi kallade huset intill. De märkliga tornen var lite skrämmande för oss femtonåriga flickor.
Evy Westergren stannade kvar hos Dahlmans knappt ett år. Tillverkningen av halmprodukter lades ner i början på 1950-talet. Efter det blev lokalerna hem för gips- och porslinsindustri och ännu senare producerades här småbåtar i plast.
Och minnet av Dahlmans halmslöjd har nästan helt försvunnit i historiens dimmor. Om det inte vore för Elisabeth Westergrens gladlynta gamla julbock!
Arne Forsell
/Tack till Elisabeth Westergren och Evy Eklöf/Westergren/
Skolfoto från Hörlinge, Elisabeth Westergrens arkiv
Postbox i Finja station
Efter lite rotande i gamla lådor hittade jag denna postnyckel som en gång i tiden passade till postbox nummer »8«, som fanns på Finja station. Ena väggen i väntsalen på stationen var klädd med luckor bakom vilka fanns postboxar av olika storlekar. Det fanns emellertid inte postboxar så att det räckte till alla hushållen. Sålunda delade vi nummer »8« med Arvid Jönsson på »Skansen«.
Tiden var 1950- och 60-talen.
Postfacket hade vi tills man lade ner posten och vi i stället fick gatuadress och brevlåda.
Nyckeln sitter fast i en nyckelring med utfrätt text: »Lyril«. Lyril var en tvål som tillverkades av tvättmedelsbolaget Sunlight i Nyköping. Troligtvis kommer nyckelringen från Bengtssons affär, där vi på den tiden handlade för det mesta.
Arne Forsell
Kantor Gärda Nilsson
Auktion i Finja Kyrkby
Auktion i Finja Kyrkby vid fastigheten nuvarande 9077, vet inte om det är av intresse längst fram Gustav Roos från Öraholma. Kan inte exakta året 73-75.
Lennart Svensson
Längst fram Gustav Roos från Öraholma
kanske någon annan vet, i mitten Nils Jönsson Finja, som hade första
gården på höger sida när man kör ner mot Finja kärr
