Av Kristina Söderling, vars mormor, änkefru Ida Mattisson som en gång hade hand om Finja Sockenbibliotek, fick jag en lite sliten bok med dikter av Nelly Sten. (Minnen från Finja, II, tryckt hos Svantessons boktryckeri 1946.
Det lustiga med just detta ex av finjapoeten Nelly Stens böcker är att på pärmens insida kan man se att det ägts av Frans Andersson. “Frans Andersson No 60” kan man om man har goda ögon tyda texten till. Frans Andersson bodde granne med Kristina Söderlings mormor och någonstans i hanteringen har han tydligen glömt kvar boken hos , Ida Mattisson. Där blev den liggande i kvarlåtenskapen tills dess att Kristina Söderling fick syn på den och jag fick den i min hand.
Ur boken, som avhandlar diverse personer och händelser i Finja i mitten på 1940-talet, saxar jag en gratulationsdikt till fröken Agnes Hemberg, på Finja telefonstation, på hennes femtioårsdag.
Den förste som flög ensam över Atlanten… En änglalik klockaränka, värd respekt och aktning… Den ”nya” skolan i Finja … Går det att hitta en gemensam nämnare för dessa tre storheter?
Jojomensan! Svaret är Finja Sockenbibliotek – den utsökta lilla boksamling som under ett antal år inrymdes hos änkefru Ida Mattisson, boende strax väster om ”nya” kyrkogården i villan mellan Nils Anderssons och ”Filadelfia”.
För min egen del fick biblioteket en avgörande inverkan under de år i min uppväxt som många menar är de när man som ung pojke eller flicka är som mest formbar och mottaglig… Sockenbiblioteken i Sverige kom att i mitten på 1800-talet bli ett instrument för folkbildningen. I den första folkskolestadgan, 1842, fanns en föreskrift om sockenbibliotek där det heter att uppgiften var att ” underhålla de i skolan förvärvade kunskaper och synnerligen för befrämjande av en sann kristelig bildning”.
Det ålades också prästerskapet att uppmuntra till inrättandet och begagnandet av sockenbiblioteken och att se till att biblioteken försågs med ”tjänliga” böcker. I Finja inrättades småningom ett Sockenbibliotek i Klockaregården och bibliotekarie blev klockaren Anton Mattisson.
Efter Antons död flyttade änkan Ida till Finja samhälle och biblioteket följde med henne. Hon hyste det i ett av rummen i huset och att besöka biblioteket blev på så sätt som ett kliv in i Ida Mattssons privata sfär. Det var både spännande, på gränsen till skrämmande och något som påbjöd såväl stor respekt som försiktighet. Åtminstone om man var i 10 – 12-årsåldern när jag började låna böcker hos Fru Mattisson.
Hon var en snäll och hjälpsam person och efter att ha ringt på dörren ut mot gatan, blivit insläppt av den lilla försynta gråhårstanten och visad in bakom draperiet som dolde dörrhålet in till kammaren med biblioteket, släppte snart något av respekten och man drogs in i världen som stod lagrad i bokhyllorna. Alltmedan fru Mattisson slog sig ner bakom det lilla skrivbordet i rummet.
Naturligtvis var utbudet i det lilla biblioteket begränsat och många av böckerna var helt enkelt för mycket för en person som fortfarande gick kvar i skolan i ”Kommunalrummet”. Men EN bok minns jag speciellt – en bok som fullständigt trollband mig under den vecka jag hade den till låns: ”Vi – min maskin och jag”, av atlantflygaren Charles Lindbergh.
Berättelsen om hans ensamflygning satte sig djupt i min pojksjäl och präglade mig för lång tid framåt.
Kanske var det rentav så att fyndet i bokhyllan i sockenbiblioteket i Finja, hemma hos fru Mattisson , var det som väckte intresset för just biografier, hos mig. Ett intresse som aldrig svalnat!
Sockenbiblioteket hos Ida Mattisson fanns kvar fram till 1958, då det flyttades och inlemmades i biblioteket i Finjas nybyggda skola. Fru Mattisson själv gick ur tiden 1973.
Arne Forsell (tack till Kristina Söderling för minnen av hennes mormor Ida Mattisson)
Bröllop 1943 eventuellt -44, för Albin och Sigrid Carlsson, de hade bröllopsfesten hemma hos mina föräldrar Selma och Berndt, Albin och Sigrid hyrde del av ovanvåningen i vårt hus.
Albin arbetade på Backagårdens
Arbetshem som det hette då när det drevs av Nils Svensson. Inbjudna var
arbetskamrater, släkt och vänner.
Vid bordet fr. v. sitter Harald Friman arbetskamrat, bakom honom står frun till Per Olsson han var arbetskamrat, ej på bild, de var föräldrar till konstnär Leif Lilja. Sedan min mor Selma och Anders Svensson han var föreståndare på Fridhemsskolan i Hässleholm och han var bror till Nils Svensson. Bror till Albin glömt namn, och bror Hilding Carlsson med en dotter i knäet, han arbetade i många år i Tyringe lokalförening, hans fru står bakom och mina systrar syns intill. I dörren står arbetskamrat ej namn, och grannarna Arne »Norsken« hans bror Leif och Inge Almgren tidigare arbetskamrat.
Efter några år flyttade Albin med
familj till Osby och arbetade inom träindustrin, planer att starta ett
ambulerande sågverk började ta fart hösten 1949. Traktor och sågverk inköptes
och drömmen om ett eget företag skulle förverkligas.
Den 29 januari 1950 ställde Albin upp sågen på deras tomt och skulle trimma in så allt var ok. Då hände något traktorn välte och Albin omkom tragiskt. Albin var inte släkt till oss men var en av min fars bästa vänner. Albin och Sigrid hade två pojkar Jan och Åke, Åke arbetade många år på Finja Betong som förare av betongbil. Arne Carlsson Tillbaka