Nils Larsson – »Macka-Nisse«

Han var mannen som arbetade med linjebygge hos Televerket i nästan hela sitt yrkesverksamma liv. Men han hade också ett brinnande intresse för idrott, var en habil löpare i sin ungdom och upptäckte senare i livet cykelsportens tjusning och blev en av vårt lands ivrigaste motionscyklister. Gnistan tändes i början på tjugotalet, fick mer glöd under 1930-talets cykelsemestrar runt om i landet och flammade ända upp i åttioårsåldern då han fortfarande, iklädd cykeldress och – hjälm grenslade någon av sina 16 cyklar och gav sig ut på långturer ensam eller tillsammans med andra.

Men han hann också med att driva lantbruk, sitta med i kommunfullmäktige (s) och verka i ett otal nämnder, vara pådrivare och stöttepelare i Finjas föreningsliv, han var med och startade Finja idrottsförening, syssla med journalistik i det att han var »ortsmeddelare« åt Norra Skåne. Som sådan hade han koll på allt som hände i byn, refererade, fotograferade och levererade till redaktionen i Hässleholm. »Alla« hade ju Norra Skåne och »allt« skulle rapporteras!

Och som om det inte skulle räcka till så drev Nisse och hustru Karin också bensinmacken i Finja, Shell, från mitten av 1940-talet och ända in på 80-talet. Och det var nog detta sistnämnda som gav honom nästintill ikonstatus i dåtidens Finja.

Han hette Nils Larsson. Men de flesta kände honom som – och kallade honom »Macka-Nisse«. Historien om hur Nils Larsson blev »Macka-Nisse« börjar i mitten på 1940-talet då Nisse som var född 1904, med sin televerkslön som garanti köptes huset, just i infarten till Finja. Det ägdes då av en person som gick under aliaset »Amerikanaren« och med fastigheten följde en bensinpump och ett kontrakt omfattande bensinförsäljning som agent för Shell.

»Rickepump«
På den tiden handlade det om en handdriven »rickepump« där man först pumpade upp önskad mängd bränsle i en glasbehållare med markeringar: 5 liter, 10 liter, 25 liter innan man öppnade munstycket och lät bensinen rinna ner i tanken. Men det handlade också om att kolla ringtrycket, oljenivån, kanske torka vindrutan och prata lite om vädret. På den tiden hade man tid med sånt och det bidrog till att kunden körde glad och nöjd från pumpen – och förhoppningsvis kom tillbaka igen!

Huruvida »Macka-Nisse« ställe var först med den servicen är inte lätt att säga. Men det fanns en knapp och det gick att trycka på den och påkalla service vilken tid på dygnet som helst. I det sammanhanget skall man dock vara ärlig och nämna att det ofta var Karin som skötte »tappen« på dessa okristliga tider.
Dygnet-runt-öppet alltså …

Men Nisse skulle ju bevars upp klockan 05.00 mest varje morgon. Han hade ju sitt televerksjobb och sina kommunfullmäktigeuppgifter och sin journalistverksamhet att tänka på – också.
Så Karin drog ett tungt lass.

 

Två barn – tvillingar – blev det också i »Macka-Nisses« familj. Maj-Kristin och Nils kom att växa upp med macken och fick också så småningom rycka in och hjälpa till – och samla på sig lite drickspengar från nöjda kunder.
Att jobba på Televerket på den tiden var inte alltid lätt och inte heller riskfritt. I linjebyggarjobbet spände Nisse ofta på sig klätterskorna och tog sig 15 meter upp i stolparna, till där ledningarna skulle monteras.

Fick ström i kroppen
Vid ett tillfälle höll det gå galet på allvar. En ledning, som skulle varit strömlös visade sig inte vara det och när Nisse tog i den vräktes han handlöst baklänges och blev hängande upp och ner eftersom klätterskorna fortfarande höll honom fast. Han bröt båda vristerna men det var på håret att det kunde gått ännu värre. Nisse kunde lika gärna »blivit där« men han räddades ner till marken i sista stund.
Han låg månader på sjukhus.

Inget körkort
Man tog väl för givet att han skulle ha körkort men ”Macka-Nisse” hade inga planer åt det hållet – trots att han var bensinstationsägare i fyrtio år. Han tog aldrig körkort och han köpte aldrig någon bil själv.
Han litade till sin cykel!

Och han cyklade från Finja till sina arbetsplatser, vare sig de låg i Sösdala, Vittsjö eller Osby. Tur och retur cyklade han – och när kvällen kom cyklade han vidare till mötena i kommunfullmäktige, som på den tiden fanns i Tyringe.
Klart att han skaffade sig en bra kondition på det sättet!

Innan ordet »cykelsemester« var uppfunnet
Och när det drog mot semester cyklade han även då. Han och Karin kunde aldrig vara lediga samtidigt. Macken skulle ju skötas! Och frågan är väl om ordet »cykelsemester« ens var uppfunnet när Nisse hojade runt i Sverige under sina lediga veckor första gången. När han från sadeln insöp naturen och dofterna, tittade runt och ökade på sitt vetande med det ena och det andra. Väl hemma igen avlöste han Karin »vid pumpen« så hon också fick resa iväg en tid.
Herr och fru Larsson reste för det mesta bort var för sig på den tiden.

Han var högröd socialdemokrat i yngre dagar, Nils Larsson. Så högröd var han att han så när hade hamnat som frivillig i internationella brigaden i Spanska inbördeskriget! Det gick så långt att han hade stämt träff med en värvaragent – som dock aldrig dök upp. Och Nisse förblev hemma.
Och sanningen att säga blev han kanske lite mer »ljusröd« allteftersom åren gick.

»Macka-Nisses« Shell-anläggning utökades och moderniserades. Två pumpar, en för »vanlig bensin« och en för »premium« kom till under andra häften av 1950-talet, oljeskåp och – minsann – belysning över det hela, blev det.
Nisse och hans Shellmack var ett begrepp i Finja och det var dit man körde sin bil när det var dags för påfyllning. Lite mer komplicerat blev det med mopeder och tvåtakts-saabar som fordrade oljeblandad bensin. Då kom blandningskannan fram. Fem liter bensin, uppmätt kvantum olja och några kraftiga tag med handtaget som blandade samman det hela. Och sen var det bara att gasa och lämna macken i en dimma av blå rök.

Aldrig rånade
Det må låta som en saga i dagens läge. Men det är faktiskt sant: under alla år »Macka-Nisse« och hans Karin drev Shell-macken i Finja, dag som natt, hade de inte ett enda inbrott eller ett enda överfall!
Så, åtminstone ur den synpunkten, var det bättre förr!

»Macka-Nisse« började jobba på macken
Vid sextio års ålder – 1964 – pensionerade sig Nils Larsson från Televerket. Samtidigt började Karin – som var femton år yngre än honom – att arbeta inom vården. Rollerna vid Nisses Shellmack i Finja blev ombytta och nu fick »Macka-Nisse« än mer rättvisa åt sitt alias.
Fram till i början på 1980-talet fortsatte Nils Larsson att driva sin bensinmack. Sedan blev det så att tiden gled iväg både för den formen av bensinförsäljning, som »småmackarna« representerade men även från »Macka-Nisse« själv. De gula pumparna och oljeskåpen monterades bort och skylten med Shells logotyp försvann för alltid från infarten till Finja.

Åkte Transsibiriska järnvägen
»Befrielsen« firade Nils och Karin med en riktig långresa – längs Transsibiriska järnvägen! Ända upp i hög ålder höll han igång med cyklingen, »Macka-Nisse«. Och det körkort och den bil som så småningom hamnade i familjen stod Karin Larsson för! »Macka-Nisse« lämnade det jordiska 1993. Åtta år senare följde Karin hans väg. De ligger båda begravda på »gamla« kyrkogården i Finja.
Arne Forsell
Tack till Nils Larsson junior för hjälp med minnen och bilder

Tillbaka

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *