Dahlmans hemslöjd

Några minnen

En smula sliten är den kanske … stråna har torkat och gulnat ytterligare och de röda banden har tappat lite av sin fräschör.
Men ögonen är fortfarande pigga och glada och varenda jul har den fått komma fram och hjälpa till att öka på julstämningen – det kanske enda kvarvarande handfasta minnet av »Dahlmans halmslöjd« i Finja!
Julbocken hemma hos Elisabeth Westergren!

Det var Elisabeths syster, Evy, som band bocken den gången i mitten på 1940-talet när hon som 15-åring arbetade på andra våningen i den stora röda ladan som var ”Dahlmans”. Ett tiotal anställda hade firman – kvinnor och män – och här, alldeles intill järnvägen och snett mot järnvägsstationen, producerades kransar, utsmyckningar och julbockar. En stor produkt var också halmskor till »kronan«. Vintrarna var svåra på den tiden, skor av halm var det bästa man kunde ha för att hålla fötterna varma på den tiden. Sverige var omgivet av krig och beredskapsfolket i fält suktade efter halmskor från Finja!

Evy berättar att arbetet hos Dahlmans började klockan sju varje morgon. Då hade hon och väninnan Greta, som också jobbade i halmfabriken, cyklat från Hörlinge där de bodde.

– Det var långt att trampa, berättar Evy. Så det hände ibland att vi kunde lifta med mjölkbilen för att komma i tid.

Där uppe i produktionen släppte fönstrena in sparsamt med ljus, det dammade och rök och luften blev torr av allt stoftet som yrde. Själva arbetet var också mycket hantverksmässigt och både tungt och hårt.

– Halmen kom i tunga balar som skulle lyftas på plats. Och man fick sår på fingrarna av allt virande med band och ståltråd. Dahlman själv var heller inte särskilt omtyckt.

– Och så tyckte vi det var lite obehagligt att vara så nära »kråkslottet«, som vi kallade huset intill. De märkliga tornen var lite skrämmande för oss femtonåriga flickor.

Evy Westergren stannade kvar hos Dahlmans knappt ett år. Tillverkningen av halmprodukter lades ner i början på 1950-talet. Efter det blev lokalerna hem för gips- och porslinsindustri och ännu senare producerades här småbåtar i plast.

Och minnet av Dahlmans halmslöjd har nästan helt försvunnit i historiens dimmor. Om det inte vore för Elisabeth Westergrens gladlynta gamla julbock!
Arne Forsell

/Tack till Elisabeth Westergren och Evy Eklöf/Westergren/

Tillbaka

 

 

 

 

 

Postbox i Finja station

Efter lite rotande i gamla lådor hittade jag denna postnyckel som en gång i tiden passade till postbox nummer »8«, som fanns på Finja station. Ena väggen i väntsalen på stationen var klädd med luckor bakom vilka fanns postboxar av olika storlekar. Det fanns emellertid inte postboxar så att det räckte till alla hushållen.  Sålunda delade vi  nummer »8« med Arvid Jönsson på »Skansen«.

Tiden var 1950- och 60-talen.
Postfacket hade vi tills man lade ner posten och vi i stället fick gatuadress och brevlåda.

Nyckeln sitter fast i en nyckelring med utfrätt text:  »Lyril«.  Lyril var en tvål som tillverkades av tvättmedelsbolaget Sunlight i Nyköping. Troligtvis kommer nyckelringen från Bengtssons affär, där vi på den tiden handlade för det mesta.
Arne Forsell

Tillbaka

Auktion i Finja Kyrkby

Auktion i Finja Kyrkby vid fastigheten nuvarande 9077, vet inte om det är av intresse längst fram Gustav Roos från Öraholma. Kan inte exakta året 73-75.
Lennart Svensson

Längst fram Gustav Roos från Öraholma

Bengt Nilsson Tyringe förevisar objekten

 

Många lockas till auktion

 

Folkfest

 

Räfsor inköpta

 

Mannen till vänster som försäljer sitt lösöre har glömt namnet på honom,
kanske någon annan vet, i mitten Nils Jönsson Finja, som hade första
gården på höger sida när man kör ner mot Finja kärr
Auktionsutropare Arthur Johansson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillbaka

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sven Rosborn har skrivit om Finja

»Äldst verkar en boplats vid Finjasjöns
norra strand att vara. Här har man vid Mölleröd
funnit stenredskap efter en troligtvis tillfällig rastplats
för förbiströvande renjägare redan för så där
en 14.000 år sedan.«
Hittade i Skånes historia, av Sven Rosborn.
Kan laddas ned på länken

Skanes historia 1
Tillbaka

Två klassfoto från 50-talet

Första klass med Lindau. Från vänster fröken Signe Lindau, Krister Wendel.
Andra raden Solbritt Lindrot, Katarina Månsson, Berit Håkansson, Berit Roos, Lena Granstedt,
Tredje raden Per Troedsson, Rosmarie Cederfäldt, Kerstin Gustavsson, Kerstin Johansson, Lennart Svensson
Fjärde raden Lennart Larsson, Anders Boström, Tommy Sandström, Rolland Oskarsson, Bengt Jepsson.
Tror all namn är rätt trodde inte jag skulle komma ihåg namnen men när jag såg fotona mindes jag.

Tror -58-59  3-4 klass.
Längst bak: nr 1?, Kerstin Johansson, Lena
Granstedt, Kattarina Månsson, (Berit Håkansson?, Ann Persson, nr 7 ? Rolland Oskarsson, Per Troedsson,

Rad 2 uppifrån: Lennart Svensson, Anders Boström, m Lennart Larsson, nr 4 ? Tommy Sandström, Eric Siren, Alf Nilsson ? Bengt Jepsson.

Rad 3: Viveka Pålsson,  Agneta Holmer, nr 3 ? Solbritt Lindhrot nr 5 ? Lena Pettersson,  Kerstin Svensson,

Längst fram:  Lena Karlsson nr2 ?  nr3 ? Berit Roos.
Längst bak: Lärare Johnsson.
Lennart Svensson

Tillbaka

Förlovningskort på Rut och Erik

Fotograf Axel Blomgren i Klippan efterlämnade cirka 37000 glasplåtar på bilder som han tagit mellan cirka 1890 och 1950. Här finns även bilder från Finja, bland annat denna som är beställd av Eric Petersson och är från 9 december 1920.
När jag läste Ann Detmers otroliga berättelse från Finja tänkte jag på att hennes far William Petersson hette Sven Erik William och var född 1897 kom jag att tänka på – kan det vara William och hans hustru Rut Agnes Pålsson som är på bilden? De gifte sig 1924 men detta kan ju vara ett förlovningskort.

Jag hittar ingen annan Erik Petersson som bodde i Finja runt 1920.

Hälsningar
Hjördis Nilsson, Klippan

Tillbaka