Arne Larsson om Finja

Jag är född och uppvuxen i Finja. Mina föräldrar flyttade hit 1949, då Finja var som mest aktivt i samband med att P2 utökade sin verksamhet i området.
Finja har sedan länge haft skola för barn i åk 1-6 och där har jag haft min skolgång. Skolan innebar en del läxor, men det fanns även tid över för lek. Några datorer var det ju inte tal om då … istället blev det ofta brännboll eller fotboll, eller Cowboy & Indian-lekar i skogen.
Sommartid samlades vi vid Finja badplats, där det vissa kvällar också ordnades fest med dans på utomhusbana. Med tiden blev här ett större café där besökare, förutom fika även kunde spela automat-bowling eller dansa på den permanenta utedansbanan med riktig scen. Allt uppsatt på pelare för att klara eventuella översvämningar. En damm med tillhörande hopptorn byggdes och en fin båthamn för ekor anlades. I takt med att vattenkvalitén i Finjasjön och antalet badgäster sjönk i slutet av 60-talet, blev badplatsen med tiden förfallen och idag återstår ett fågeltorn och en kanal för båtangöring.
Fotbollsplanen som tidigare var belägen mitt emot skolan flyttades på 60-talet till nuvarande plats ner mot Aleskogen mot Finjasjön, eftersom det planerades bygga fler bostäder i centrum.

Aktiva föreningar
Finja har haft flera aktiva föreningar där Finja idrottsförening engagerat många bybor under lång tid. Här fanns även schackklubb, bygdegårdsförening och Unga Örnar. Även politiska föreningar, så som Socialdemokraternas Arbetarkommun och Bondeförbundet (numera Centerpartiet) var aktiva i bygden. SLU (Svensk LantbruksUngdom) ordnade ofta ungdomsdans till orkester i Finja Bygdegård, och det lockade fler än bara ”Centertrogna” skaror. I Bygdegården arrangerade Finja IF även bingokvällar ibland.

Kyrkbyn, Nya byn och Stationsbyn
Bygden har varit uppdelat i ”Kyrkby”, ”Nya byn” och ”Stationsbyn”. I kyrkbyn bodde många med knytning till lantbruket och släkt från gamla Finja Socken. Stationsbyn var den ”borgerliga” delen där man var knuten till järnvägen och handel. Däremellan fanns vad jag kallar ”Nya byn”. Merparten av husen i nya byn tillkom från slutet av 1940-talet fram till 1970, då många ”nybyggare” kom i samband med Regementet P2´s flytt från Helsingborg, liksom min egen familj. På 60-talet utökades verksamheten och en andra omgång hus behövdes och därav benämningen av ”gamla och nya P2-husen”.

Många förrättningar
Under min uppväxt fanns Finja Lanthandel med separat mejeriaffär. Intill låg Malte Perssons slakteriaffär och mitt emot kom Hörbergs bageri som gjorde spettkakor. Byn har haft en fungerande järnvägsstation med post, pappershandel och Hulda´s ICA-affär, där brunsocker såldes till alla barns förtjusning. I samma område fanns ett café som var ett kärt tillhåll för ungdomarna i Finja, men som tyvärr brann ner i början av sextiotalet.   Därefter startade Edla och Sture Wendel upp ett nytt café på bottenvåningen i sitt eget hus, till mångas glädje.

Telestationen
I Finja kyrkby fanns samtidigt Westessons ICA-affär och jag minns att det uppskattades av oss med många affärer, inte minst till jul …då alla fick flera gratis adventskalendrar. Grundaren av Finja Betong AB, Kaj Andersson, drev också en installationsrörelse med tillhörande El-affär. I Finja fanns också en egen telestation där alla samtal in och ut från Finja kopplades. Vi var många barn som tyckte det var jättekul att tjuvringa till Teletanten, Agnes Hemberg, ända tills vi fick klart för oss att hon kunde se vem som ringde …

Spettkakor
Nils Oskarsson konkurrerade med Herta Hörberg och hade även han tillverkning av spettkakor i sin källare. Eftersom jag var kompis med sonen i huset kunde vi ibland olovandes få tillgång till spettkakesmet som för oss uppfattades som en himmelsk delikatess. Och eftersom den fick smakas av i smyg, blev det ju lite spännande det med.
Med tiden skaffade fler hushåll bil och då fick makarna Larsson på Shellmacken konkurrens av en nybyggd Gulfmack med bilservice. Macken utökade efterhand med både kaffeservering och försäljning av fritidsmöbler.

Klackfabriken
Snett emot Shell låg Hässleholms Klackfabrik som tillverkade klackar till damsko och svarvade träskålar. I byggnaden kom senare Sko-Per att husera. I Rune Jönssons smedja, tillverkades och reparerades allt i stålväg. Kristianstads Läns Landsting byggde upp Backagården, en institution för förståndshandikappade vuxna. Backagården bedrev jordbruk och flera vårdtagare fick vara med och hjälpa till hos Birger Johanssons blom- och växtodlingar intill. På senare tid har Backagården byggts om och anpassats för andra verksamheter.

Kyrkominnen och gamle kungen
Jag var inte särskilt aktiv i kyrkliga sammanhang under min uppväxt, men barndop och konfirmation har varit en viktig tradition för familjen. Mina första minnen av Finja Kyrka härrör sig från slutet av 50-talet, då sonen (numera min svåger) till kyrkvaktmästare Hilding Nilsson berättade många historier om när kung Gustav VI Adolf vid flera tillfällen besökte kyrkan, konst- och arkeologiintresserad som han var.
Flera av bygdens barn var delaktiga i både Pingströrelsens söndagsskola i Filadelfiakyrkan, men även i Svenska kyrkans söndagsskoleundervisning. De olika söndagsskolegrupperna anordnade både utfärder och julfester, vilket gjorde det ”dubbelt så roligt” för de som deltog i båda.
På 70-talet var Göran Kallmer komminister i Finja och startade upp en stor ungdomsverksamhet med körsång. »Freedom« bildades och gjorde ett par skivinspelningar som blev världsberömda i hela Finja med omnejd.

Avveckling av lokal service
Numera är jag pensionär, men är aktiv som ledamot i Kyrkorådet och alternerar som kyrkvärd i Finja kyrka med Kerstin Torkelsson. Jag har bott i Finja i stort sett hela mitt liv och kunnat följa både utvecklingen och numera avvecklingen av den lokala servicen. Att det blivit som det blivit är vi Finjabor till stor del själva ansvariga för. Det blev ju billigare att handla på Hässleholms stormarknader eller på ännu större köpcentra i Skåne, vilket gjorde att även bank och post »passade på« att följa med. Om utvecklingen är bra eller dålig finns många olika meningar om, men idag är det väl snart enbart toalettärende man inte måste måste sköta via Internet.

Kyrkan och naturen
Kyrkans roll i bygden ser annorlunda ut än tidigare, då kyrkan nu fått konkurrerande utbud av kontaktnät via media, och gett kyrkan en helt ny konkurrens för att ge folket andliga värden. Men jag hoppas att människor fortsättningsvis kommer att förstå vilket värde vi har i kyrkorummet där vi för en stund kan skapa oss en harmoni och ett lugn som kan vara svårt att få utanför kyrkan. Samma känsla kan man också få om man lyckas hitta en naturupplevelse utan störande ljud. En skogsmiljö eller en stilla porlande bäck kan innebära samma frid och ro, något vi också får tacka Skaparen för. Liksom andra Finjabor, hoppas även jag att den positiva inflyttningen av barnfamiljer till byn ökar möjligheterna för att kyrkan åter igen ska kunna erbjuda aktiviteter för olika åldrar.

Himmelsk smet
Ännu trivs jag i bygden och tycker fortfarande att Finja är en lagom stor ort som jag tror ska finnas och ge många invånare glädje och ro under många decennier framöver men jag saknar dock busslinjen 531 och den himmelska spettkakesmeten.
Arne Larsson

Tillbaka till Personliga berättelser

 

 

 

 

2 reaktioner till “Arne Larsson om Finja”

  1. Hej Arne!
    Jättefina personliga minnen Du skrivit om Finja.
    Hette inte teledamen AGNES Hemberg?
    Kan tyvärr inte deltaga i morrondagens möte, men lämnar
    lite mtrl, som kanske kan användas i ngt sammanhang, i Din
    brevlåda imorron fm.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *