Författare: Finja

Bland de första människorna som var ute på jaktmarker kom några till Finjasjön. De hittade där en lämplig bosättningsplats, sjö med fisk och skogar med mycket villebråd. En av de stora boplatserna fanns några hundra meter norr om Finja kyrka. Strandlinjen var då betydligt högre än idag. Denna är störst av de 19 stycken boplatserna runt Finjasjön. Här har gjorts över 3000 fynd av yxor, pilar, knivar och skrapor.

Boplatsen är 9000 år gammal. Här lär människor ha levt under åren 7000-4000 f.Kr. Man har på många platser hittat ben efter både tama och vilda djur. Hasselnötter verkar ha varit populära på grund av alla nötskal. Maten har även innehållit sädeskorn och torkade vildäpple. Forntidsgravar visar att de döda fick med sig kläder, husgeråd och vapen till ett liv efter detta.

Bilder genom ristningar på hällar och i grottor berättar för dem viktiga händelser både i fred och krig. Tydligen var får, getter och hundar de första djuren i hushållen. Bostaden var en manshög hydda med en stomme av trädstammar hopflätade med kvistar och översmetad med lera, det hela täcktes med grästorv. För att komma in i hyddan kröp man genom en övertäckt gång, som skulle ge skydd mot kyla och överfall. Det har gjorts flera fynd vid boplatserna som visar hur människorna levde. De använde eld eftersom där fanns eldhärdar. Lerskärvor visar att kokkärl var gjorda av lera. Finja är troligen Sveriges äldsta boplats. På Möllerödsfältet har man hittat en 13 000 år gammal flintspets, en så kallad krumborr. Arkeologer hittade där sju pilspetsar och tre flintskrapor. Boplatsen var nog en kortvarig jaktstation. Man vet inte när bosättningen satte igång ordentligt i Finja. Det har funnits en kristen församling sedan 1200-talet.

Finja by har åren 1703 och 1769 nästan fullständigt brunnit ner. Många av gårdarna brändes ner redan 1677, av fältherrarna Hummerhjelm och Ascheberg. Vid denna tiden sägs det också att byn var ett tillhåll för snapphanare.

I början av 1600-talet härjades Finja av en pest. Pesten tog de flesta av socknens då cirka 550 invånare. Under 1600-och 1700-talen, och delvis 1800-talet, var det nödår i Finja. Det fanns föräldrar som rymde från sina barn för att slippa se deras hemska lidanden. I de allra äldsta skrifterna kallades Finja Föhnie sedan Fenie, under 1700-talet Finnie och idag Finja. Var kommer då namnet Finja ifrån? Någon påstår att det kommer av Fönia eller fön som betyder vacker trakt. Det troliga är att det kommer från fen som betyder mosse.
Anette Johnsson

Tillbaka