Inge Almgren kom som nyutexaminerad trädgårdselev till Ekebackens trädgård. Hans fader var tydligen nära bekant till källarmästare Jönsson på hotellen i Hässleholm och räknade kanske med att få lite koll på en levnadsglad telning.
Men under Inges första tid i trädgården såg man inte mycket av honom. Han bekantade sig med växterna och noterade i sitt block när han inte pysslade med dem.
Eftersom jag var den yngre ville han ofta undervisa i vad han läst och manade mig att skriva ner namn och egenheter hos de olika växterna som de olika fröernas utseende. Han visade mig också en frösamling som han satt samman under sina studierna.
En radiogrammofon såg familjen till att han fick så att vi kunde lyssna på marschmusiken som blivit populär i krigstiden.
Direktör Jönsson ville utveckla sin trädgård och Inge deltog med de olika momenten när glashusen kom till och när Svensson på elevhemmet också byggde ut flyttade Inge till ett nybyggt rum där. Med ett trevligt rum, grammofon och dansanta flickor från elevhemmet låg skratten nära till för oss under våra danslektioner.
När armén kallade fick Inge leda gjutningsarbetet vid uppförandet av vårt värn i Blekinge. Trots våra fem års åldersskillnad var vi i samma armé och kunde göra några utflykter, som till Hallands bad och stenbrott.
När vi skulle cykla till fotbollsmatch i Landskrona köpte han en splitterny moped och kunde låta de som blev trötta tolka en bit. Själv tittade han åt blomstren i parken när han tröttnat på fotbollen.
Inge gjorde ett försök att bli sin egen torpare. Då skulle han sköta alla sysslor själv. Det var väl roligt i början men snart finner vi honom vid anläggandet av Finja kyrkogård, för att sedan avsluta arbetslivet som kyrkvaktmästare.
Han köpte en trevlig villa i samhället och ritade upp en vacker plantrik trädgård som han stolt visade upp för sin gamle arbetskamrat.
Minnen nedtecknade av Hans Adamsson
