Träskor har använts av skåningar sedan 1600 talet och de tillverkades av al. Träslaget var bra att arbeta i och dessutom ganska lätt.
De som hade helt överstycke av trä från tår till vrist kallades träskor till skillnad från andra som endast hade en botten av trä.
När Finjaborna behövde träskor vände man sig till Emil Lundström som vid sidan av sitt lantbruk också tillverkade träskor.
Verkstaden var inrymd i gårdshuset och där utförde han med stor skicklighet och snabbt handarbete sin träskotillverkning.
Lundström var född i Torup 1876 och lärde tidigt detta yrke som han vid flera tillfällen visade på utställningar bland annat i Hässleholm år 1945.
När Lundström kom körande med sina hästar Putte o Freja då blev det fart på barnen. De åkte i vagnen, ofta fick han själv gå vid sidan då det inte var någon plats för honom i vagnen.
Gamla studiecirkeln
Emil Lundström, Kampholma, var född i Torup 1876 och son till Nils Svensson och hans hustru Botilda i Fiskatorpet. Emil lärde sig att göra träskor hos Nils Lundström i Spinkabygget, en morbror till honom, efter vilken han tog sig namnet Lundström. Då han gifte sig, köpte han Måns Anderssons småbruk i Kampholma, vilket han efter några år sålde och flyttade därefter till Finja. Här köpte han en annan gård, som han brukade till sin död 1959. Emil tillverkade träskor i hela sitt liv. Han medverkade vid flera utställningar där han demonstrerade träskotillverkning.
Anteckning hämtad från gamla studiecirkeln