Under de första åren på 1950-talet igångsattes en omfattande byggnation till det som skulle komma att bli Finja Badplats. Fanjunkare Gösta Jönsson – »Marocko-Jönsson« var drivande i bygget och planerna var både stora och vida.
Man schaktade bland annat upp vallar en bit ut i vattnet och fick på det sättet en stor bassäng ägnad åt friluftsbad. Till det anlades också en brygga och man grävde ytterligare en – djupare – bassäng där ett tio meter högt hopptorn uppfördes.
Tornet hade tre avsatser på 3, 5 och 10 meter.
Blinkande flipperspel
Idyllen som på detta sätt tog form kompletterades med ett café och en kiosk. Caféet ståtade bland annat med ett blinkande flipperspel. En minigolfbana gjorde Finja badplats komplett.
Kulörta lyktor
Sommartid arrangerades här fester med såväl dans, kulörta lyktor, tombolahydda och skjutbana. Själv minns jag att jag vid något tillfälle fick hjälpa till att dra pilar ur tavlor och väggar i sagda luftgevärsbana …
Men vad vore en badplats utan simskola och inte heller det fattades här. Sommartid under en följd av år på 1950-talet lärde vi Finjabarn oss att simma – både bröst och rygg.
Cykeltur i motvind
För oss som bodde i »stationssamhället« blev det en cykeltur i klunga först »upp« till Finja by och sedan »ner« längs den långa backen till badplatsen.
Man slutade nästan aldrig förundra sig över att det kunde blåsa motvind både när vi cyklade »dit« som »därifrån«. Vi tyckte att vi fick slita hela tiden …
Torrsim
Vi slet också med torrsim och vi skavdes med korkdynorna och rätt ofta frös vi också i det rätt svala vattnet.
Men vi erövrade också simmärken, både Simborgaren, Järn, Brons, Silver och till och med Magistern! Fast i det senare fallet var man tvungen att både simma klädsim och framför allt hoppa från översta våningen i hopptornet. Och det var det inte så många som kunde tänka sig …
Avslutningarna på simskolan var högtidliga evenemang. Då kom föräldrar och vänner och tittade på oss när vi visade upp vad vi lärt oss under den förlidna sommarterminen. Då var det också utdelning av märken, lagerkransar och diplom. Och så var det fotografering!
Bilden är från en sådan avslutning. Kan vara 1955 eller 1956. Simlärare hade vi flera stycken under årens lopp men vid just detta tillfälle vill jag minnas att han hette Brännström.
Arne Forsell
Personerna på bilden, så som min syster Ingrid och jag tycker oss känna igen dem: 1- Arne Forsell, 2-Borgström(?), 3-Maj Persson, 4-?, 5-Lars Hörberg, 6-Lars Hallberg(?), 7-Simlärare Brännström, 8-Katarina Månsson, 9-Ingrid Forsell, 10-?, 11-Rune Westesson, 12-Maj-Kristin Larsson, 13-Yvonne Larsson, 14-Bengt Nilsson, 15-?, 16-Rutger Möller, 17-?, 18-Mona Jeppsson, 19-Gun-Britt Gustavsson, 20-Gun Wendel (?), 21-Kerstin Larsson, 22-Göran Svan, 23-?,24-?, 25-Gertrud Sköld, 26-?, 27- Roland Nilsson, 28-Yvonne Persson, 29-Benna Håkansson (?), 30-Roland Oscarsson, 31-Inga-Lill Byberg, 32-Kerstin Hallberg, 33-Ulla-Britt Byberg, 34-Ingrid Troedsson, 35-Gun-Britt Magnusson, 36-Borgström(?), 37-?, 38-Lennart Larsson (?), 39-?, 40-Leif Svan, 41-?, 42-?, 43-?, 44-Göran Sjöström, 45-Kajsa Pettersson, 46-Carl-Axel Månsson
Tillbaka till Personliga berättelser
Jodå – nr 16 är jag – jag minns badbyxorna.
Rutger
Nr 2 är Kerstin Borgström och nr 36 är Eva Borgström.
Mvh Hjördis Nilsson f Torkelsson
39 kan vara Christel Krantz ?
Jag Birgitta Johansson, f.Pettersson, tog silvermagistern vid badplatsen. Jag fick klädsimma från mitten av sjön, och hade följebåt med. Jag fick också hoppa från hopptornet. Jag var tvungen att hoppa från 10 m för att få silvermagistern. Jag vet att, att jag väntade tills baddräkten var torr. Simläraren sa: ”Hoppa nu annars får du inte någon magister”. Jag hoppade!
Mvh Birgitta
Nummer 37 är Gudrun Eriksson f. Jönsson. Liksom Birgitta har jag o ckså tvingats hoppa från 10 meters avsatsen!☺