Ett minne av Arne Forsell
Den förste som flög ensam över Atlanten…
En änglalik klockaränka, värd respekt och aktning…
Den ”nya” skolan i Finja …
Går det att hitta en gemensam nämnare för dessa tre storheter?
Jojomensan! Svaret är Finja Sockenbibliotek – den utsökta lilla boksamling som under ett antal år inrymdes hos änkefru Ida Mattisson, boende strax väster om ”nya” kyrkogården i villan mellan Nils Anderssons och ”Filadelfia”.
För min egen del fick biblioteket en avgörande inverkan under de år i min uppväxt som många menar är de när man som ung pojke eller flicka är som mest formbar och mottaglig…
Sockenbiblioteken i Sverige kom att i mitten på 1800-talet bli ett instrument för folkbildningen. I den första folkskolestadgan, 1842, fanns en föreskrift om sockenbibliotek där det heter att uppgiften var att ” underhålla de i skolan förvärvade kunskaper och synnerligen för befrämjande av en sann kristelig bildning”.
Det ålades också prästerskapet att uppmuntra till inrättandet och begagnandet av sockenbiblioteken och att se till att biblioteken försågs med ”tjänliga” böcker.
I Finja inrättades småningom ett Sockenbibliotek i Klockaregården och bibliotekarie blev klockaren Anton Mattisson.
Efter Antons död flyttade änkan Ida till Finja samhälle och biblioteket följde med henne. Hon hyste det i ett av rummen i huset och att besöka biblioteket blev på så sätt som ett kliv in i Ida Mattssons privata sfär.
Det var både spännande, på gränsen till skrämmande och något som påbjöd såväl stor respekt som försiktighet.
Åtminstone om man var i 10 – 12-årsåldern när jag började låna böcker hos Fru Mattisson.
Hon var en snäll och hjälpsam person och efter att ha ringt på dörren ut mot gatan, blivit insläppt av den lilla försynta gråhårstanten och visad in bakom draperiet som dolde dörrhålet in till kammaren med biblioteket, släppte snart något av respekten och man drogs in i världen som stod lagrad i bokhyllorna.
Alltmedan fru Mattisson slog sig ner bakom det lilla skrivbordet i rummet.
Naturligtvis var utbudet i det lilla biblioteket begränsat och många av böckerna var helt enkelt för mycket för en person som fortfarande gick kvar i skolan i ”Kommunalrummet”. Men EN bok minns jag speciellt – en bok som fullständigt trollband mig under den vecka jag hade den till låns: ”Vi – min maskin och jag”, av atlantflygaren Charles Lindbergh.
Berättelsen om hans ensamflygning satte sig djupt i min pojksjäl och präglade mig för lång tid framåt.
Kanske var det rentav så att fyndet i bokhyllan i sockenbiblioteket i Finja, hemma hos fru Mattisson , var det som väckte intresset för just biografier, hos mig. Ett intresse som aldrig svalnat!
Sockenbiblioteket hos Ida Mattisson fanns kvar fram till 1958, då det flyttades och inlemmades i biblioteket i Finjas nybyggda skola. Fru Mattisson själv gick ur tiden 1973.
Arne Forsell (tack till Kristina Söderling för minnen av hennes mormor Ida Mattisson)
Tillbaka Föreningsliv/ fritid