Uppgifter hämtade från Ivar Johanssons anteckningar »Skola och skolfolk i Göinge« utgiven av Hässleholms lokalavdelning av Sveriges Lärarförbund 1972.
Fattigskolan blev en vanlig beteckning på allmogebarnens skola i städer och samhällen. De första skolenheterna i Göinge gjorde skäl för samma namn, ty de präglades av armod. Sedan Karl XI:s tid var allmogen skyldig tillhandahålla sjukstugor för fattigförsörjningen. Då Gustav III fullbordat sitt största skådespel, det ryska kriget, stod sjukstugorna fallfärdiga och behövde förnyas. Vid den tiden började präster och förtroendemän ventilera socknarnas skolproblem. Frågan om att kombinera skolan med fattigförsörjningen väcktes i den ena församlingen efter den andra, och bönderna blev medgörliga, när de sattes i tillfälle att »slå två flugor i en smäll«.
Häradsprostarna avlämnade rapporter om läskunnigheten till domkapitlet. Ur sammanställningen för 1687 inhämtas följande:
kunna skriva och läsa i bok läsa utantill deras
läsa skrift christliga stycken
Finja 5 25 56
Medhelby d. 14 Martij 1687
Nicolaus Erman
Pracpos. et Past
Biskop Steuchius gjorde en omfattande resa 1696 för att kontrollera uniformitetens och kyrkolagens efterlevnad.
Hans Gudmantorp i Finja hade avslutat kampen mot krögeri, trätor och slagsmål och gått i graven. Biskopen lovade sända en god man till hans efterträdare. Här placerade stiftschefen husbönderna i blickfältet. Dessa borde inte glömma tjänaren utan låta honom få tid till läsning – »förse hans själ såväl som kroppen«.
Biskop Johan Engeström gjorde en inspektionsresa i V. Göinge 1754 och i Ö. Göinge församlingar Han synes ha varit nöjd med allmogens redovisade kunskaper och gav vederbörande lärare er kännsamma omdömen.
I Finja anställdes en permitterad militär, Siögren som skolmästare. Denne erhöll veckolön av dem som »hade barn hos honom«.
Johannes Nicolaus var utomäktenskaplig son till tidigare husaren, i Napoleons armé, Joseph Mougenot, numera Hovdala och Mamsell Hedvig Thomelius, Tomaholma. Johannes föddes 1818 och uppfostrades i Tomaholma hos sin mormor och började tidigt tjäna sitt bröd själv. Vid 19 års ålder antogs han till sockenskräddare i sin hemsförsamling och Finja sockenstämma protokollförde den 29 oktober 1837 »emot Mougenots antagande till sockenskräddare i Finja hade församlingen och pastor inget att påminna«.
Finja pastorat anställde lärare med egna hus, där barnen kunde samlas till läsövningar. När läraren ambulerade i socknens ytterområden, slapp därvarande skolvärden ifrån besväret att bädda lärarens säng, om denne orkade gå hem på kvällen.
Finja-borna anställde sockenskräddaren, Jöns Tufvesson Isberg, som skolmästare 1818. Han bodde i Finja by. År 1831 hemsöktes han av lungsot och avslutade sin gärning. Därefter anlitades en torpare i Mjölkalånga. Denne hette Gustaf Möller, kom ofta i sina arbetskläder till skolan och betecknades som »den lille mögede«. Han kunde inte hålla sig nykter och varnades gång på gång.
»Möller är en oförbätterlig drinkare och kan icke, då han är nykter, skaffa sig aktning af barnen«, heter det i ett protokoll 1836. Trots dessa oföredelaktiga omdömen var han i tjänst som vikarie 10-12 år senare och hade väl även goda egenskaper Anders Christensson från Vittsjö kallades emellertid till Finja 1836.
Förutom ambulerande skola i Vittsjö hade Christensson även ett torpställe att sköta, varför prosten Söderberg verkade föga nöjd med hans åtaganden. Christensson observerades emellertid av prästerna för sin sångdiktning och sina bibelförklaringar, ett slags konkurrens till kyrkans undervisning. År 1840 anställde Finja läraren Gustaf Svensson, examinerad i Lund 1839. Sockenstämman i Finja beslöt inköpa ett boningshus i Mjölkalånga, flytta det till Finja by och inreda det till skola och försörjningsanstalt. Vid insyningen 1840 upptäcktes åtskilliga brister. Huset betecknades som »en sorglig företeelse«, timmer och bräder befanns sönderskurna eller på annat sätt skadade, byggnaden var illa fogad. Man beräknade kostnaderna till minst 100 riksdaler banco. 1841 kostade »iståndsättningen« 51 riksdaler 24 skilling.
Fattighuset blev reparerat 1843 för 124 riksdaler och samtidigt utfördes en del andra arbeten, såsom rödfärgning 26 riksdaler 32 skilling, skolrummets väggar rappades med lera, bekläddes med bräder, och loftet erhöll »underslag« för tillsammans 53 riksdaler 40 skilling, skolrummet fick inredning efter »Lancastermethoden« och försågs med 6 stycken bänkar för 20 riksdaler, skollärarens rum iståndsattes för 23 riksdaler 24 skilling och »fattigrummen« för 56 riksdaler 24 skilling, fönsterposter, spik och mycket annat. Tillsammans kostade dessa arbeten 198 riksdaler banco.
Lärare Svensson flyttade 1847 till Nättraby och erhöll då ersättning med 25 riksdaler för en vedbod »vid fattighusets gafvel«, vilken han själv bekostat. Samma år befanns »läsrummet alltför inskränkt«. En vägg slogs ut, varefter två rum och förstuga förenades med skolsalen. Läraren tilldelades nu »båda rummen i fattighuset tillika med rummet öster om murningen samt köket och loftrummet«.
Gatan och vägen framför skolhuset skulle beläggas med sten »ifrån dess – skolhusets –västra vägg till mitten av vägen, såvida handlare Witzell vill stensätta andra hälften, intill sin brunn och portlänga«. Gatbeläggningen utökades senare till »Prestavägen«. Skolläraren skulle »alla årstider sopa och renhålla den af socknen bekostade stensättningen emot begagnande af därå samlade gödningsämnen«.
Ivar Johanssons anteckningar