Några minnen
En smula sliten är den kanske … stråna har torkat och gulnat ytterligare och de röda banden har tappat lite av sin fräschör.
Men ögonen är fortfarande pigga och glada och varenda jul har den fått komma fram och hjälpa till att öka på julstämningen – det kanske enda kvarvarande handfasta minnet av »Dahlmans halmslöjd« i Finja!
Julbocken hemma hos Elisabeth Westergren!
Det var Elisabeths syster, Evy, som band bocken den gången i mitten på 1940-talet när hon som 15-åring arbetade på andra våningen i den stora röda ladan som var ”Dahlmans”. Ett tiotal anställda hade firman – kvinnor och män – och här, alldeles intill järnvägen och snett mot järnvägsstationen, producerades kransar, utsmyckningar och julbockar. En stor produkt var också halmskor till »kronan«. Vintrarna var svåra på den tiden, skor av halm var det bästa man kunde ha för att hålla fötterna varma på den tiden. Sverige var omgivet av krig och beredskapsfolket i fält suktade efter halmskor från Finja!
Evy berättar att arbetet hos Dahlmans började klockan sju varje morgon. Då hade hon och väninnan Greta, som också jobbade i halmfabriken, cyklat från Hörlinge där de bodde.
– Det var långt att trampa, berättar Evy. Så det hände ibland att vi kunde lifta med mjölkbilen för att komma i tid.
Där uppe i produktionen släppte fönstrena in sparsamt med ljus, det dammade och rök och luften blev torr av allt stoftet som yrde. Själva arbetet var också mycket hantverksmässigt och både tungt och hårt.
– Halmen kom i tunga balar som skulle lyftas på plats. Och man fick sår på fingrarna av allt virande med band och ståltråd. Dahlman själv var heller inte särskilt omtyckt.
– Och så tyckte vi det var lite obehagligt att vara så nära »kråkslottet«, som vi kallade huset intill. De märkliga tornen var lite skrämmande för oss femtonåriga flickor.
Evy Westergren stannade kvar hos Dahlmans knappt ett år. Tillverkningen av halmprodukter lades ner i början på 1950-talet. Efter det blev lokalerna hem för gips- och porslinsindustri och ännu senare producerades här småbåtar i plast.
Och minnet av Dahlmans halmslöjd har nästan helt försvunnit i historiens dimmor. Om det inte vore för Elisabeth Westergrens gladlynta gamla julbock!
Arne Forsell
/Tack till Elisabeth Westergren och Evy Eklöf/Westergren/
