Alla mina jämnåriga från göingebygden kände originalet sotare Kjellman. Denne gick till fots hela livstiden och dog på Kristianstads lasarett.
Hans uniform var alltigenom svart och han tvättade sig endast var julafton, om sägnen är sann. På sina färder hade han alltid sällskap, och det kvinnligt ändå. På vandringen fick den sköna hålla sig på tre stegs avstånd från sitt manliga sällskap. Sotaren var dekorerad, med rottingen virad i en krans kring halsen, som våra brottare bär sina utmärkelser. Tängslan och borstknippet över axeln, gjutna järnkulan fäst i livremmen. Allt i svart, ingenting glänste, utom vitögat och tänderna.
När dessa i rad gående blev utledsna på varandra behövdes ingen tid för delning av säng och säte. I sådant äktenskap blev det lador och loggolv bredvid vägen för den mörka delen av dygnet. Ej heller behövdes domstol eller präst att skilja. Ett sådant byte skedde ute på Tyringe ry hos en där bosatt borstbindare. Ett halvt stop brännvin blev sotarens lösen. Detta är berättat för min fader av Tyringe gårds dräng, då jag som tioåring stod och med en lövruska borstade flugorna av hästen som skoddes.
Nelly Sten
Tillbaka till Personer i hus och byn