Finjasjöns sänkning 1887

Finjasjöns sänkning 1887 

Ett bland de större torrläggningsföretag, som kom till stånd i Kristianstads län i slutet av1800-talet, var utdikningen av Finjasjön, vars vatten vid olika årstider vållade översvämning på den odlade jorden. Sålunda gick sjöns vatten nästan upp till Finja by.

Tanken på en utdikning av Finjasjön var inte helt ny. Ryttmästaren Chr. Ehrenborg på Hässleholmsgården anmälde 1820 till Hushållningssällskapet att han hade ett omfattande torrläggningsarbete i gång, som även skulle sträcka sig till Ballingslöv och Ottarpssjöarna. I en skrivelse till sällskapet framhåller han att den äng som håller på att utdikas, ligger i nivå med Finjasjöns vatten »varför det fodras pumpinrättningar och väderkvarnar för att uppfodra vattnet«.

Huruvida Ehrenborg lyckades att få sin mark riktigt torrlagd för sin odling är inte känt. Under åren 1847-1854 upprättade en lantmätare P. S. Herbst en plan för sänkning av Finjasjön. Projektet som emellertid stannade på papperet, avsåg att kunna utvinna cirka 1819 tunnland mark.

År 1887 ansåg man tiden vara mogen för att åter ta upp frågan om Finjasjöns utdikning. Vid ett sammanträde på höstsidan bildades ett vattenavledningsföretag som kallades »Finjasjöns sänkning«. Till styrelse utsågs följande personer: Major Chr . Ehrenborg Hässleholm, godsägare Abraham Johnsson Vankiva, Jonas Nilsson, Hörlinge samt lantbrukare Bonde Simonsson, Schönabäck.

Ansökan om företaget ingavs till länsstyrelsen och lantbruksingeniören E. Wilhelm Ewe, Kristianstad upprättade kostnadsförslag som slutade på 368,279 kronor. I arbetsplanen ingick en utdikning av Almaån från Finja till Algustorps kvarn, varvid vattenståndet i sjön skulle sänkas 2,40 meter och på detta sättet skulle man få en utvinning av 816 hektar mark. Dikningsföretaget berörde över 100-talet jordbruksfastigheter enligt följande:

Kärråkra by, Gäddastorp, Tullstorp och Vankiva byar i Vankiva socken, Arkelstorp, Rättelöv, Kjerlinge-berga, Stoby, Läreda och Röinge byar, Hässleholms gård med Sjöröd och Ågerups fideikommiss i Stoby socken, Finja, Öraholma, Gunnarstorp, Mjölkalånga, Hörlinge och Tvärskogs byar, Mölleröds kungsgård och kronopark och Svartingstorp i Finja socken, Måleböke, Stora Skyrup och Tostarps byar i Matteröds socken.
Hofdala fideikommiss med underlydande hemmanen Dalleröd, Löruo, Hofdala, Esbjörnarp, Nösdala, Rågen, Espingehuset och Spragleröd samt Tormestorp by i Brönnestad socken och Gulastorp by i Ignaberga socken.

Dikningsarbetet sattes igång redan den 5 december 1887, då man började vid Rättelövs bro och gick mot Mölleröd, en sträcka på närmare två mil. Ingeniör Ewe fungerade även som arbetsledare. Efter nära fem år var arbetet färdigt och det visade sig då att de uppgjorda kostnadsberäkningarna var upptagna alltför lågt, ty den verkliga kostnaden hade stigit till 650,000 kronor.

För arbetets finansiering upptog man dels ett lån ur den så kallade »odlingsfonden« å 250,000 kronor, vilket lån beviljades av Kungl. Maj:t den 5 maj 1893 och dels hade man lånat 371,000 kronor av statsmedel samt i övrigt smärre lån och växlar. Det tog en rundlig tid innan man fick betala dessa lån och flera sammanträden höllos med sakägare för att kunna avsluta räkenskaperna. Följden blev att inte alla lantbrukare kunde fullgöra sin betalningsskyldighet, förbittringen var stor, det gick så långt att flera jordbruk fick säljas på exekutiv auktion och såldes ofta till underpriser. Det drabbade åtskilliga Finjabor ganska hårt och föranledde att sakägare avsade sig båtnaden i företaget.

Räkenskaperna blevo avslutade först 1926. Handlingarna i detta omfattande dikningsföretag förvaras hos lantbrukare Gustav Christoffersson i Mjölkalånga. I förbigående må nämnas att ingeniör Ewe 1892 inlämnade en skrivelse till kommunalnämnden i Finja med en förfrågan »huruvida de ansåg vattenledningsföretaget nyttigt eller skadligt för orten«. Ärendet diskuterades vid kommunalstämman den 19 december och man svarade kort och gott på frågan att företaget: »utgjorde skada i stället för nytta«. Den harm som länge uppfyllde sakägarnas sinnen är nu över och de flesta har gått ur tiden. I dag kör man med traktor och skördetröskor över de marker som en gång varit sjöbotten och här blir det goda skördar för de kostnader som på sin tid nedlades av de gamla.
Samlade anteckningar från Gamla studiecirkeln

Tillbaka

En kommentar till “Finjasjöns sänkning 1887”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *